Måste bara säga att jag är så djävulusiskt tacksam över att ha blivit född som kvinna. När jag tänker på människor i världen jag strävar efter att efterlikna är merparten av dem kvinnor. Starka kvinnor. Kvinnor som blivit lämnade av svaga män för svagare kvinnor. Kvinnor som hanterar karriär, barn, fritid, drömmar, livspussel och pattsvett bättre än någon man någonsin kommer att kunna skryta med. Tack, för att jag fick en kromosom av varje och för att jag har skinn på näsan och glimten i ögat. Än så länge. Och tack för alla starka, fantastiska kvinnor du omger mig med, jag diggar dem hårt. Måtte deras män göra det också.
En gång ska jag skriva en bok om en kvinna som var stark men som inte visste hur stark hon var. En kvinna som riktade styrkan till alla utom sig själv och som gick under med den inre banken full av outnyttjade besparingar (läs styrka).
Som åskådare är det lätt att vara klokare, att veta bättre, tycka saker. Jag tänker sätta det på pränt när tiden är mogen för det. Alltid hjälper det någon. Om jag kan motivera en enda kvinna är jag nöjd.
Nästa romanprojekt är dock en helt annan historia. Det kommer att bli antingen en historia om lust och förbjuden frukt eller en kärlekshistoria som sträcker sig över Atlanten och ett helt århundrade. Helt olika frågeställningar: Kan man döda i kärlekens namn eller kan flyktig kärlek överleva tid och rum?
Vad vill du helst läsa om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar