Therese Söderlind (Vägen till Bålberget, Norrländskt svårmod) är min hembygds senaste stjärnskott på författarhimlen. Hon är uppväxt i Ullånger, bara några mil från min hemby. Bo R Holmberg är en annan skrivande ångermanlänning, med historiska deckare på sitt samvete. Han tilldelades bl a priset Flintyxan 2002 för sin historiska thriller "Liemannen."
Om en artonhundratalsförfattare vid namn Pelle Molin, den författare som introducerade skildringarna av norrland och en ny litterär genre i Sverige: vildmarksromantiken, har sagts så här:
"Han var en fjällman till hela sitt väsen, och han kände i hela sitt liv lockelsen av den trolldom, med vilken vildmarken fängslar de stora skaldenaturer, vilka fötts i fjällen och för vilka det är lika omöjligt att finna sig till rätta i civilisationens förhållanden, som det är omöjligt att trivas i en zoologisk trädgårds konstgjorda sjöar."
När jag var barn berättade min faster om sin kompis Runa Olofsson och om hur hon skrivit om min faster i sina böcker. Runa växte upp i närheten av mitt föräldrahem och lekte med min faster när de var barn. Efter sin debut Runa Olofsson sade så här om hur det var att skriva vid Ångermanälven:
”Genom fönstret ser jag björkar och älven. Men jag sitter för det mesta med ryggen åt det –av två skäl. För det första kommer ljuset i ögonen. För det andra är det så betagande att jag inte kan ägna mig åt vad jag ska.”
Så här sitter jag och skriver och försöker föreställa mig hur det ser ut där uppe i Ådalen nu, när junisolen väcker liv i Ångermanälven och det bräckta vattnet stänker över grönslippriga stenar som vältrats mot stränderna i tusen år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar