En oskrapad trisslott

Fyra veckor utan refusering nu.

Folk frågar om jag hört något från något förlag. Näpp, svarar jag glatt.
För det är som att gå med en oskrapad trisslott i fickan. Det kan vara en storvinst.

"Tänk om..."

Det är i princip helt osannolikt att just jag, på första försöket, skulle vara den som får Samtalet. Men någon ska de ju ringa. Medan dagarna går tänker jag att det.kan.bli.jag. Det kan vara min tur nu.
Jag har inget bättre för mig medan jag jobbar, diskar, tränar, uppfostrar barn och ser löven gulna och falla. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.

Jag läser också. "Hon som vakar", av Caroline Eriksson läste jag precis ut och nu ligger "Utmarker" av Arne Dahl på nattduksbordet.

Jag rensade på skrivbordet också och fann några gamla bortglömda synopsis till bland annat en barnbok om barn till psykiskt sjuka från 2009. Jag hade påbörjat några kapitel och den var riktigt bra. Det är en märklig känsla att läsa något man hittat på för flera år sedan och sedan lagt i glömska.

Förutom synopsis till uppföljaren till deckare no 1 har jag synopsis till en ny roman också, en kärleksroman som spänner över femtio år. Om jag inte behövde jobba skulle jag skriva båda samtidigt och köra en vecka i taget med respektive story. De är helt olika både i genre och storyline och det skulle vara intressant att se hur skrivarprocessen gynnades eller hindrades av att ha parallella spår. Så många ideér, så lite tid...

Roligheter

Jag mailade en förläggare på ett bokförlag härom dagen och fick ett personligt svar inom tolv timmar.  Det är inget litet förlag, det är en person som har hur mycket som helst att göra och ändå tar den goa människan sig tid att besvara mitt mail. Jag som inte ens hade några frågor. Hon hade lätt kunnat läsa mitt mail och sedan trycka på delete och glömma alltihop.

Fint. Och så vann jag en utlottning av Caroline Erikssons "Hon som vakar" på Instagram. Caroline är utgiven på Forum. Det blir den första av hennes böcker jag ger mig på och förväntningarna är höga. Caroline har också en podd med Ninni Schulman som heter "Skriv en bestseller- eller en annan bok" vilket är det bästa jag lyssnat på på väldigt länge. Många ovärderliga tips fick jag där och många skratt.

En sista grej. Jag har börjat följa bokförlagen och några förläggare på Instagram. Rätt som det var kom en förfrågan om att följa moi,  från en känd kvinnlig författare.
Eh.
But why? Nu måste hon ha slunkit med fingret, tänkte jag. Ja ja, hon får väl följa mig men författaren kommer snart inse sitt misstag (jag är ju bara en vanlig svensson) och avfölja mig.
Men icke.
Hon står kvar.  Stackars människa. Måste se uppdateringar i sitt flöde på mina barn, husrenoveringar och mina glada utrop om ditt och datt i Gävle och annat ointressant för en etablerad författare.

När vi träffas (för det kommer vi ju :) ska jag skälla på henne för att hon snodde "min" boktitel.
Skoja bara.
Ännu en rolig anekdot att tråka ut folk med i framtiden i alla fall.

Slumpen och sammanträffanden

(Ursäkta mig om jag berättat detta förut men en god historia tål att upprepas.) 

Jag var på Bokmässan i Göteborg för några år sedan. En av kvällarna gick jag tillbaka till mitt hotell och blir hejdad i entrén av en vakt som tar min arm och pekar vart jag ska gå (ett separat rum längre in).
"Jag har inte bokat nåt bord", säger jag förvirrat och vakten säger:
"Åh, förlåt, jag trodde att du hörde till förlaget".
"Vilket förlag?" frågar jag roat.
"Förlag X".

Jag var naturligtvis snabb att berätta att jag skrev på en bok och att det var ett förlag jag gärna ville tillhöra i framtiden. Vi skrattade båda åt missförståndet och sammanträffandet.
"Om du jobbar kvar då bjuder jag på en drink", sa jag. Vakten önskade mig all lycka till och vi skildes åt.

Jag ställde mig i ett hörn och spejade på alla författare som minglade i baren. En vacker dag, tänkte jag avundsjukt. En dag då... då jäklar är det jag som sitter där inne med Förlag X och skrattar åt livets tillfälligheter.

Så. OM...just det förlaget skulle ... (jag vet att chansen att slinka igenom nålsögat är minimal but a girls gotta dream) så vore det en himla lustig historia tycker jag. Faktiskt. Jag vill liksom inte tro att det bara var en slump.

Hej, förresten, till alla som varit in på min blogg senaste veckorna. Trevligt att så många hittat hit. Nu när jag lämnat ifrån mig manus kommer jag att ha mer tid att skriva inlägg. Och läsa de böcker som legat på vänt så länge.

Läste precis ut "Ögonblicket" av Douglas Kennedy. Väldigt bra historia om Berlinmuren och kärlek över alla gränser. Nu är det Giolitos "Störst av allt" jag slukar. Giolito vann precis Glasnyckeln för bästa kriminalroman 2017. Hennes sommarprat var också mycket bra. Om man inte vet vem hennes pappa är hör man säkert det. De har många likheter i sina härliga, krassa uttryckssätt.
Giolito är utgiven på samma förlag som Therese Söderlind från Ullånger; Wahlström & Widstrand.