Sisyfos

Det skrivs om och förfinas här i stugan. Stenen rullas. Upp och ner och upp igen. Två parallella spår. Två möjligheter till nya möjligheter.

Jag läser på om dramaturgiska knep och valen-tekniken och karaktärsutveckling. Samtidigt som livet rullar på med vab och disk och sonens nationella prov.

Vi pratar om livet vid frukostbordet och att man har tider att passa. Sexåringen lassar in flingor och mjölk samtidigt som hon tycker att mamma faktiskt borde få vara ledig för att skriva istället.

Det tycker mamman också.
Det är ungefär allt jag har att säga just nu.

Den gamla och havet

Nyss hemkommen från Hemingways kära Key West, Florida. Det sägs att det var hans tio år där som blev hans mest produktiva.

Jag både förstår det och inte. Hur kan man finna ro att sitta och skriva när man är omgiven av så många sinnesupplevelser? Kanske just därför. För att man bara måste skriva ner det man upplever. Alla sinnen.

Sittande i en smäcker segelbåt. Vindstilla.
Vattnets kluckande mot skrovet.
Knarret från repen och masterna.
En stor fågel som sveper förbi strax ovanför vattenytan.
En obeskrivlig solnedgång. Solens strålar övergår i grönt precis när solen rinner ner över horisonten, lämnar oss med en eftersmak av fullkomlighet.


Vi åt och drack fantastiska saker men bäst var ändå Santiagos Bodega, på 207 Petronia Street.
(Santiago var för övrigt namnet på den gamle fiskaren i Hemingways "Den gamle och havet".)
Jag är full av intryck och inspiration inför det arbete som väntar med min roman och med Storytel. Tillbaka till verkligheten.