När man ska skicka in sitt första manus pratas ofta om tajmingen. När på året (undvik sommaren och hösten) och till vem. Tänk om jag skulle vara så fräck att jag påstår att tajmingen har betydelse men att den är underordnad . Om det är meningen så sker det, oavsett hur man försöker påverka.
Jag ringde ett samtal en dag nyligen, ett samtal jag tänkt göra länge men av någon anledning dragit ut på. Det visade sig att jag ringde i den salige grevens tid och bara för att jag gjorde det just där och just då fick jag en väldigt trevlig utdelning som jag blivit utan om jag ringt vid ett både tidigare eller senare tillfälle.
Vissa skulle hävda slumpen, andra förespråkar ödet men tänk om det är så att det är vi själva som på olika medvetna och omedvetna sätt styr våra liv i den riktning det är tänkt att det ska gå? Lite som Carries telekinesiska förmåga (Stephen King) att förflytta saker men i det här fallet livsavgörande händelser. Som om livet vore ett schackbräde och varje drag en livsavgörande händelse. Finns det någon bok på temat måntro? Tips emottages tacksamt.
Nu väntar en veckas arbete innan semester och hängmattehäng, två bröllop och (mig veterligen) ingen begravning. Veckan ska ägnas åt research om alkoholtillstånd för strippklubbar och inköp av ordbehandlingsprogrammet Scrivener. Kanske hinner jag fråga en bekant om poledancetekniker och hur stark och vig en potentiell mansmördare skulle kunna bli på att svinga sig runt stången.
En helt vanlig vecka alltså. Inget konstigt aaaallls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar