är populära utgångsteman i böcker. Trots att de formulerades för mycket länge sedan är de fortfarande lika gångbara. Kan ni dem? Vrede, frosseri, högmod, vällust, girighet, lättja och sist men inte minst avund. Jag vet inte om man någonsin gjort någon studie på vilka motiven bakom diverse begångna mord är men jag skulle gissa att om det fanns siffror skulle de största procenten hamna på vrede, girighet och avund. Gissningsvis är alla tre i kombination en rätt vanlig kombination.
När man ska skriva en deckare rekommenderas att man har de fyra M:en klar för sig när man sätter igång. Mördare, Möjlighet, Mordmetod och Motiv.
När jag började skriva på min historia som baseras på verkliga händelser från 1800-talet kändes den påstådde mördaren självklar men också en aning tråkig. Det var så förutsägbart. Jag beslöt mig rätt snabbt för att byta mördare och därmed blev jag också tvungen att byta mördarens motiv. När jag gjorde min research återkom de sju dödssynderna i motivsammanhang och jag fastnade speciellt för avund. I kombination med skam kan avunden bli livsfarlig. Definitionen av den fjärde dödssynden lyder:
"Avund är en känsloreaktion med starkt motiverande kraft att antingen
själv söka överglänsa den man är avundsjuk på eller att skada den andre
så att den egna känslan av avund eller missunnsamhet kan lindras eller
upphöra. Om en olycka eller förlust drabbar den man är avundsjuk på
upplevs vanligen en känsla av skadeglädje."
Alla har vi stunder då vi känner avund. Beroende på vilka kognitiva och känslomässiga resurser man har kan en person hantera sina känslor. För många fungerar avunden som en katalysator för att nå nya mål medan det för vissa blir en enbart negativ upplevelse där det upplevs enklare och mindre krävande att försöka förgöra/förstöra den/det som väckt avunden istället för att påbörja en förbättring av sin egen förmåga. På kort sikt effektivt kanhända men på lång sikt? Inte särskilt funktionellt. Och väldigt många lik i garderoben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar