Törnetaggar

Refus nummer 2...

Den här andra var en standard och tack vare den kunde jag se att den första hade värdefull information som faktiskt inte var helt standard.

Nyttig erfarenhet.
Refus nummer två gjorde att refus nummer ett känns jättebra. Faktiskt.

Men guud så hurtig och positiv hon är. Så j*vla roligt kan det väl inte kännas att bli refuserad?

Jo. Det är inte så illa som jag trodde. Jag hade ju räknat med det. Det hör till. Man blir oftast inte antagen out of the blue. Jag har gjort läxan.

Jag överlever. Det sker när det ska ske.

Häromdagen ramlade jag över en blogg som visar sig tillhöra en gammal bekant. Jag minns henne som en sprallig, talangfull, kreativ, framåt person. Hon är utbränd och bloggar om detta.
Hon skriver bland annat att det handlat om en jäkla prestationsjakt.
Nej. Inte en till, tänkte jag. Jag träffar människor hela dagarna som gått in i väggen på grund av sin eviga prestationsiver och det är ett stundtals tröstlöst arbete att försöka hjälpa andra människor att skifta fokus och prioritera sig själva. Många frågor väcks hos en själv. Många liknelser med sig själv och varför och varför inte.

Vad är det som gör att vissa människor inte hamnar där? Vad avgör om  jag inte går in i väggen? Min totala avsaknad av prestationshets? Mitt yrke? Min personlighet? Min livssituation?

Jag:

Tävlar inte.
Kör inte "karriären".
Jämför mig inte med kollegor.
Jobbar bara de timmar jag är anställd för. (med få undantag)
Bryr mig inte om hur många fjädrar jag har i hatten.

Är det nyckeln till frihet?
Det tycks funka för mig i alla fall.

Det finns många bloggar om samma problem. Många som lärt sig läxan den hårda vägen och som vill hjälpa andra att bromsa i tid. Ändå händer det, överallt, hela tiden.

Jag kom att tänka på en dikt jag läste i en av mina första romanupplevelser; Törnfåglarna.

"Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv, men då sjunger den vackrare än någon varelse på jordens yta.
När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den hittat en sådan. 
Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna, fastnaglad på den vassaste och längsta taggen.
I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. 
En enda storartad sång till priset av sitt liv. Men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel.
Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor...
Fågeln med törntaggen i sitt börst följer en evig lag. 
Den drivs av sin instinkt, inte av taggen i bröstet, och dör sjungande.
Just när taggen tränger in har den ingen aning om att den ska dö.
Den bara fortsätter att sjunga tills livet inte räcker till för ännu en ton. 
Men vi vet, vi som driver törntaggar i våra bröst.
Vi förstår.
Och ändå fortsätter vi göra det.
Ändå gör vi det."
Om jag fick ändra på något här i världen skulle jag vilja öppna människors huvuden och plantera en komponent; känslan av värde och duglighet. En solid uppfattning av "jag duger gott".
Förmågan att göra sitt bästa och vara nöjd och belåten med sig själv och sin insats.
Varje dag. För evigt. Amen.

Sju veckor och nya vänner

Sju veckors väntan på omdömen om min första deckare. En refus, sex ännu obesvarade. Manusen har väl drösat in efter sommaren och man är en bland tusentals hoppfulla amatörer. Men vilket trevligt jobb de har, manusläsarna. Som att sitta i juryn i Idol men slippa se alla de tusentals man ska dissa.

Jag kan inte bara sitta och vänta. Istället har jag skaffat några nya vänner. Jag kallar dem Therese, Mia och Eva men de kan komma att byta namn i framtiden. Inte för att de gifter sig eller skiljer sig utan för att de visar sig heta något annat än det jag först trodde.

De är mina nya romanfigurer och de bor i Lockne, Ångermanland. De är helt vanliga människor med helt vanliga jobb och drömmar men så händer något ovanligt och de upptäcker att de har chansen att bli något mindre vanligt.  De ställs inför chansen att bryta sig loss från det invanda och gå utanför gränser. Men vågar de?

Författarplattform pratas det mycket om. Många gånger blir fokuset på hur man i olika kanaler ska marknadsföra sig. Med plattform tänker jag också på själva stommen i mitt skrivande, vad som gör mig och mitt unikt i förhållande till någon annan.

Min personliga plattform är nog att jag vill berätta verkliga berättelser om vanliga människor och hur vi reagerar och agerar när vi ställs inför en konfliktsituation, till exempel i förhållande till ett brott eller en förlust. Jag, som de flesta andra, vet av egen erfarenhet att man tror att man känner sig själv tills man ställs inför något och det blir skarpt läge. Ens rätta färger kommer fram i ljuset.
Vi kan alla vara offer. Vi kan alla vara förövare. Med rätt förutsättningar kan vi vara eller bli vad som helst, så se till att du ger dig själv rätt omständigheter och chanser att vara den du helst vill vara.

Nu tar vi helg, jag och mina nyfunna vänner. Känner jag dem rätt kommer de förmodligen att berätta om mig medan jag sitter och berättar om dem.

ps. Jag har INTE multipla personligheter. In case anyone wondered... ds

Boktips: Bemötandekoden
Serietips: Kvinna inför rätta

Refus #1

Nu vet jag hur Det känns. Att visa upp sitt barn och bli avvisad.
Ett förlag svarade idag. Nej tack men med några personliga omdömen som kan tyda på att de läst.
Jag kände ett litet nyp i hjärtat, mest för att det var det förlag jag helst velat få ett ja av.
Men men.

Det blir som det är meningen. Så brukar min syster säga och jag väljer att tänka att det finns en mening med att saker inte blir som man tänkt.
Nu inväntar jag övriga sex förlag innan jag skickar till några andra och jag har ju min uppföljare att tänka på medan tiden går.
Men fan också.

Astrid Lindgren, Stephanie Meyer, JK Rowling, Rudyard Kipling, Margaret Mitchell. Alla blev reuserade 12-38 gånger men fortsatte ändå. Undrar just hur manusläsarna som refuserade dem tänkte och hur de kände när det stod klart att de missat en bestseller?

Jag kommer att tänka på Julia Roberts i Pretty Woman, när hon kommer tillbaka till butiken som avvisat henne och är uppklädd till tänderna. "You work on kommission, right?" "Big mistake. Huge. I have to go shopping now."
Hon går.
Expediternas långa ansikten.

Jajemän. Så får det bli.

Podd på er

"Debutera eller dö". En podd för oss som vill debutera- eller dö.

Ett annat ljudligt tips är skriv en bestseller - eller en annan bok, en podd med Ninni Schulman och Caroline Eriksson. Mest för skrivnördar men också för dem som vill få en inblick i författarlivet. Eller bara lyssna på två roliga, härliga författare och deras gäster. Ninni Schulmans pappa gick hastigt bort i somras, samma dag som jag skickade in mitt manus, slog det mig. Ninni berättar om det på ett sånt fint sätt att jag stortjöt i bilen. Säsong 2, avsnitt 1. Lyssna på det!

Here we go again

Kunde inte hålla mig särskilt länge. En vit månad och sen var man fast igen i en ny historia. Hjärnan stänger inte av, jag är redan halvvägs in i handlingen i uppföljaren. En gammal mordhistoria ska vävas samman med en modern historia om en man som vänder upp och ner på ett samhälle.


Jag har några karaktärer klara och jag har en råskiss på handlingen. Jag vet tema och motiv, jag har miljön och jag har början och slutet.


Den här kommer att gå så mycket snabbare att skriva, jag har mer tid och jag har lärt mig mycket på den förra resan som kommer att snabba på och effektivisera skrivprocessen. Och så har jag världens bäste testläsare som kan få kapitlen allt eftersom nu och korrigera mig ifall jag spårar ur tidigt i berättelsen.


Men jag har en kärlekshistoria också, som pockar på och vill bli skriven. Tänk om det räckte med att tänka på det man vill skriva och så knapprades det ner i datorn, trådlöst och rätt ur skallen.

Fredagsrys

Idag är det fredag igen och ytterligare en vecka utan refusering (yey). Jag firar det med att se premiären av "De bedragna" av Sofia Coppola, med två goda vänner. "Det" har också premiär snart. Stephen King var min stora favorit som barn, allra bäst älskar jag The Shining och Lida. Sjuk fantasi, den där killen. Tänk om King blivit refuserad och aldrig utgiven?
De första sidorna av  "Carrie" hamnade i papperskorgen men hans fru hittade dem och bad honom skriva klart. Den blev hans stora genombrott. Slump eller ödet? Oavsett måste den där frugan känna sig rätt nöjd nu.Vilka genombrott kan man hitta i din papperskorg? Ta en titt vettja.