Nej. Det är INTE titeln på min första "bok". Det är den näst vanligaste frågan efter "Jaså, du skriver på en bok, vad handlar den om då?" och jag kommer ALDRIG att berätta vilken arbetstitel jag har kommit på. Sniket, tänker vissa men må så vara. Jag är inte beredd att ta risken att någon snor den. Det är så svårt att hitta en säljande titel som dessutom passar bokens innehåll och som inte redan är tagen.
Jag har skrivit på mitt manus sedan 2007 och länge hade jag en arbetstitel. Plötsligt en dag när jag satt och skrev hörde jag en låt där en fras passade som hand i handske med den centrala händelsen i min bok samtidigt som den speglar lite av miljön jag skriver om. Jag är så förrebasskat nöjd med den titeln och inget förlag i världen ska få ändra på det utan goda argument. (för den kommer ju att bli utgiven. Frågan är inte om utan när och av vem.)
Kvarstår gör kampen mellan förnuft och känsla. Förnuftet säger mig att redigera klart mitt nästan färdiga manus och skicka in till förlag som en länge efterlängtad julklapp till mig själv. Det är ju det enda rätta. Jag är ju så nära nu. Men känslorna säger nåt annat, nej de skriiiker: "Pssst.....Ulriiiiiikaaaaa... Sätt dig och skriv på uppföljaren, det är ju så mycket rooooligare."
Hur göra? Och varför välja?
Lösning: Om jag redigerar manus ett i två timmar får jag skriva på uppföljaren i en halvtimme.
"Jaså, du skriver på en uppföljare också. Vad heter den då?"
Jobevars, titeln är redan klar. Men. Tänker inte säga. Behövde ingen låt, den kom till mig ändå. Vi kan kalla den "Näcken" för den har med vatten och nakenhet att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar