Jimmie Åkesson har blivit tårtad. Stackarn. En kvinna gömde en tårta under sin kappa, slängde den (tårtan alltså) i ansiktet på en oförberedd sverigedemokratledare. Floff!
Som krimförfattare kan man inte låta bli att fascineras över brottslingen och hennes tillvägagångssätt. Hur växte detta fram i hennes sinne? Vilka tankar och känslor ledde henne fram till denna gärning? Om man tar krimgenrens fyra M: mördare, motiv, mordvapen och moment/tillfälle och tänker ur brottslingens perspektiv är "mördaren" kvinnan, momentet relativt lättillgänglig, motivet givet med tanke på Jimmies åsikter och partitillhörighet men "mordvapnet"... Hur föll valet på tårtan?
Okej. Vi har ett syfte; att "döda"/platta till/förnedra/markera/straffa. Vi tänker oss att det kan innebära ett visst avstånd till målet. Det behöver gå fort. Det ska vara lätt att gömma/bära/transportera. Det ger oss diverse livsmedel alternativt kroppsvätskor. Ägg. Tomater. Tårta. Kiss. Bajs. Spya. Blod?
Känslorna de väcker är väldigt olika. Kiss eller bajs känns dramatiskt. Hög äckelfaktor. Hög förnedringsfaktor. En skvätt blod jämfört med en tårta? Blod är skräck, tårta är åtlöje. Vi har alla sett clowner på cirkus få en tårta i ansiktet. Det är kladdigt, förnedrande, skämmigt. Vi ska skratta och peka finger. En tårta... Bakade hon den själv eller köpte hon en? Var den dyr eller billig? Eller snattade hon den? Om hon bakade den, gjorde hon den med omsorg, med strössel, sprits och avancerade mönster? Hur valde hon smaker på lagren? Lät hon bli att tvätta händerna innan? Spottade hon i grädden?
Kvinnan valde alltså en tårta och polisen tog henne och säger att "något slags brott är det."Är hon nöjd med resultatet eller skäms hon?
Och sista frågan då: Skäms du, Jimmie?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar