tisdag 12 november 2013

Jag har hört berättas

Människor. Det ryms en rymd i var och en av oss. Om du möter blicken på någon du möter, om du tar dig tiden, kan du inte då ana alltet som göms där inne? Det går inte en dag utan att jag fascineras av dem jag har runt mig. Starka människor, bräckliga människor, kämpande människor, goda människor, mänskliga människor.

Fyra patientmöten idag, fyra olika par ögon. Fyra berättelser, fyra öden, fyra "då-nu-och sen då?" som kommer in till mig, delar med sig, speglar sig i det jag säger och sedan går för att ge plats åt nästa.
Och jag skulle önska att de kunde få lyssna till varandra, alla de som tror att de är ensamma, alla de som tror att ingen skulle förstå. Hur stark är inte kraften i att lyssna till någon som varit i det mörkaste mörker och tagit sig ur det? Någon som dragit sig upp och gått vidare på nya, friska vägar.

Läste ett inlägg på en grupp på Facebook som jag är med i (Författare på Facebook), som gällde slut på romaner/historier och huruvida de ska vara lyckliga eller ej alternativt om man kan skriva flera olika slags slut. Tänkte då på något vi diskuterade på socionomutbildningen gällande narrativ terapi:
Inom narrativ terapi  inriktar sig terapeuterna på att hjälpa människor att se sitt liv och sina problem i ett nytt ljus så att de kan börja berätta en annan historia om sig själva än den som tidigare gav dem problem. Terapin blir då en ny beskrivning av deras liv.

Om jag någon gång läser vidare till legitimerad terapeut känns det som om narrativ terapi borde bli min inriktning. Vilken drömkombination; terapi och författande i ett.

Min syster frågade mig en gång; om ditt liv skulle filmatiseras, vilken skådespelare skulle spela dig då? Jag svarade Julia Roberts. Jag är inte ett dugg lik henne utseendemässigt men hon skrattar så härligt. Rakt ut, som en häst ungefär ni vet. Hämningslöst. Det gillar jag. Så vill jag se mig själv.

Hur vill du se dig själv? Vem vill du ska spela dig i en film och varför inte bara prova att spela honom/henne? Prova. Se vad som händer. Du kanske skriver om historien, du kanske får ett helt annat slut. Just det. Spännande? Eller skrämmande?

Inga kommentarer: