Jag har en vän som brukar prata om passiva inkomster. Hon vill verkligen hitta en grej som sedan sköter sig själv. Lite arbete med att kläcka en idé, tillverka en produkt, ta patent men sedan: pengarna rullar in utan ansträngning.
Jag är inte särskilt tekniskt lagd så en bestseller ligger närmast till hands för mig. Men om man ska bli en bästsäljare måste man inte bara kunna skriva en bok. Man måste sälja också. Om ett förlag ska investera i en nykomling är det viktigt att även författaren vill investera. Sin tid, sin ork, sin själ.
Men jag är ingen säljare, har aldrig kunnat kränga något. Jag tycker inte om att pracka på folk något de inte själva försökt skaffa sig. Har jag trott.
Men så slog det mig. Jag säljer visst. Vareviga dag, från morgon till kväll. Först med mina patienter. Jag säljer idén om ett bättre liv, ett alternativt sätt att hantera svårigheter på, nya lösningar. Jag visar på en annan väg att gå och vecka efter vecka kommer de tillbaka och köper det jag säger. De tror på mig, på konceptet. Och, inte att förglömma: På morgnar, kvällar och helger säljer jag saker till mina barn. Får dem att överväga det jag säger, ändra riktning, ta på sina kläder och äta sin mat. Jag tvingar dem aldrig, varken barnen eller patienterna. Jag säljer och de köper.
Nu har jag gått och fått en idé. En ring på vattnet. Läckberg är ingen litterär förebild för mig, men hon kan konsten att nyttja sitt varumärke till Max (där fick jag till det) och det beundrar jag henne för. Jag tänkte mig en spin off på det hon gjort med smycken och annat. Men jag har en annan inriktning, en mer konceptbaserad idé och jaggermigtusan på att den redan är tagen men känslan när man tror att man kommit på en ny grej är rätt skön att lufsa runt i, tills man googlar fram den kalla sanningen och slås ner i sina trasiga skor igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar