"Jag har så svårt att säga nej", hör jag ofta i mitt arbete. Människor
beskriver sina svårigheter att sätta gränser, att säga ifrån och nej och
stopp. Hur de bränner ut sig för att vara andra till lags. Ofta vet de inte varför de inte kan säga nej, varför de pressar sig till det yttersta och tycker att det är ett bättre alternativ. När man går till botten med problemen brukar det visa sig att de är rädda för att sätta gränser eftersom de inte vet vad som ska hända då. Risken för att såra någon annan, att någon ska tycka illa om en räcker för att låta bli.
Sällan pratas det om svårigheter att säga ja. Säga ja tack, bjuda in. Likaväl finns den ofta där, oförmågan och motviljan, rädslan inför att ta emot och unna sig. Att välja glädjen. För med den kommer också bördan eller utmaningen i att kunna motivera sig, kunna stå fast vid sina val och vad man behöver. En massage, en ny väska, en semesterresa. Att kunna strunta i andras åsikter om vad man borde och inte borde, rätt och fel och fan och hans moster.
Har du sagt ja till något på sistone och hur kändes det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar