tisdag 22 december 2020

Om världen rasar samman

Covid is all around. Orken tryter, en efter en tappar gnistan. Leenden slocknar. Lampor släcks. Vi avslutar ett år och börjar ett annat utan en aning om vad som väntar. Blir det bättre? När? Och vad gör det här med oss under tiden, förutom att man blir lappsjuk och smågalen? Vad händer med våra relationer? Om vi tappar kontakten med varandra, eller om vi (som jag) börjar spontanprata med första bästa främling, om vi gör saker vi annars aldrig skulle våga, eller ens tycka var okej.

Får det här oss att rucka på våra regler, byta ut några gamla moralkakor, satsa på den där drömmen vi gömt eller glömt? Skiljer vi oss, eller hittar vi varandra? Vågar vi mer eller blir vi fegare? Har 2020 fått oss att inse att vi måste LEVA, att vi inte kan slösa bort våra liv på trams, eller lägger vi oss ner och ger upp? Vågar vi tänka på hur det ska bli nästa år?

Man måste se det, visualisera hur det ska bli. Vissa är rädda för det, vissa vågar knappt sätta upp ett mål eller en vision. Vågar inte drömma. Vågar inte lova någonting. Väntar och ser. Överlåter på någon annan eller på slumpen att visa vägen. 

Jag hoppas att 2020 har fått folk att bryta mönster. Ta steg. Utanför sin comfort zone. De flesta av oss vet vad vi skulle gjort om man blev tvungen att göra nåt, om man fick en sista chans att leva 100%.

Brukar du ge nyårslöften? Om du inte gjort det tidigare kanske det är hög tid nu.

Mina löften för 2021:

1. Skriva en ny bok 

2. Fuldansa minst en gång om dan

3. Dricka massor av champagne

4. Kramas tillbaka hela jäkla 2020 och lite till

5. Tillbringa mer tid i Höga Kusten, bestiga alla berg och ta massor av bilder av allt vackert

6. Skråla Ronjas "Rid över skog" ut över den där myren på vägen till Slåttdalsskrevan igen.

7. Fortsätta lyssna till den där inre rösten som är så fiffig på att viska ja till det som är rätt och nej till det som är fel. 

8. Resa någonstans varmt och gå barfota vid havet

9. Dejta på amerikanskt vis

10. Tro att det bästa faktiskt inte hänt än

Du med. Lova stort och vågat. Unna dig det du är sugen på. Vi har fått banta och hämma oss i ett helt år, så många är utsvultna på närhet och äventyr, kärlek och framgång. Vi ska inte nöja oss med smulor nu.

Gott Nytt År. May this be the greatest.


måndag 14 december 2020

Nu stänger vi 2020

 2020. Året som, för att använda skrivartermer, blev en parentes. Det skulle varit året när min debutroman kom ut. Jag skulle ha åkt på Bokmässan i Göteborg, jag skulle ha rest. Jag skulle... så mycket.

Istället fick vi en himla massa tid. Tid att vara ute i skog och mark, tid att skriva, tid att tänka till om vad som är viktigt. Jag fick inte tjänstledigt och fick istället säga upp mig. Tid till att fundera, göra saker bättre. Komma på nya idéer. 

Nu blir det 2021 och manuset är just nu hos redaktör. Över jul får jag en sista vända för att finjustera det allra sista. Efter nyår går det iväg igen och sedan väntar sättning av manus och korrläsning. 

I februari trycks den och i april är det dags att visa upp för världen det jag pratat om så länge.  

Äntligen

Vad gör jag tills dess? Skriver på uppföljaren. Samma huvudperson, men en ny polis. Samma plats, Ådalen, och ett nytt brott ännu gruvligare än det i Rovhjärta. En arbetstitel finns och beståndsdelarna finns där.  Ett synopsis håller på att ta form och ska sedan granskas av min agent och förläggare. Under tiden skriver jag på inledningen och slutet, som jag gärna vill ha klart först av allt för att veta var historien är på väg. En detaljerad synopsis är klurigare att få till tycker jag, eftersom jag i förra boken kom på händelseutvecklingen medan jag skrev.

Jag vet början, vändpunkter och slutet och huvudspår och bispår. Men exakt i vilken ordning de kommer och kapitelindelning ser jag inte framför mig innan jag satt igång att skriva.  Det är en utmaning att tänka ner i mikronivå. Jag vet författare som har varje kapitel klart för sig innan de börjar men har insett att jag inte kan jobba så. Vi har alla våra sätt, men det blir en bok till slut. Jag tycker om att testa olika perspektiv och olika ordningsföljd innan jag bestämmer mig för vilket upplägg det blir. 

Till min hjälp har jag nu till skillnad från de tio år jag ensam jobbat med Rovhjärta nu lyxen att ha förläggare, redaktör och agent som guidar mig i vad jag behöver tänka på redan nu. Jag har proffs att bolla med och testa idéer på. Det finns mer tid. 

Unna dig den lyxen; tid. Ingen kommer att ge dig den, du måste själv ta dig den. 

Det borde vara allas nyårslöfte: Tid. Om så bara att ligga på soffan eller sitta i skogen och glo på ett träd. 

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!