Tärningen är kastad

Ilia iacta est. Tärningen är kastad. 

Julius Caesar sägs ha sagt något sådant när han på väg mot Rom passerade floden Rubicon och brytningen med Pompejus därmed var ett faktum.

Min tärning, mitt manus, har jag nu (tro det eller ej) skickat till ett förlag. Ja, det var tänkt att skickas till tre men jag gjorde ett omtänk och valde ut ett av de större förlagen för att det skulle kännas riktigt jobbigt och allvarligt och sedan gjorde jag det. Det var inte så farligt som jag trodde. Sex år senare blev det av. Efter två barn och allt därtill.  Ett avslut, en punkt och samtidigt en början.

Nästa berättelse väntar på att bli skriven.  Synopsis är halvklar och jag har skrivit ett utkast till första kapitlet. Det blir en berättelse om Lockne, om socialkontoret i Kramfors, om Annie Ljung och om vad som händer när en främmande vind blåser in och rör om.  Byborna går och drömmer om en förändring men när den kommer blir de så skrämda att de gör allt för att återställa saker till hur de var förut. Vissa är beredda att gå över lik för att få som de vill. Bakgrunden till denna berättelse är även den en sann mordhistoria från mina hemtrakter. Den kommer att kombineras med ännu en sann historia från Dalarna som är lika röd som de falumålade stugorna.

Jag ska ge mig själv en present  inför denna uppföljarhistoria; en sprillans ny MacBook Pro Retina. Min gamla MacBook är från 2007, brännskadad och utsliten. Ny historia kräver nya fräscha verktyg.
Nytt år, nya val, nya möjligheter. Nu kör vi.