Idag går mitt manus till sättning. En första känsla av hur den färdiga boken kommer att se ut. Lite som att se sitt nyfödda barn för första gången, inbillar jag mig. En klyscha kanske. Men det bryr jag mig inte om som Emil i Lönneberga sade.
Nästa vecka kommer det tillbaka för korrläsning, stöpt i bokform. I februari går den till tryck och i mars får jag hålla den i handen. Klappa varsamt, dra in doften, bläddra.
Jag tror det när jag ser det, sa någon när jag berättade att jag tänkte skriva en bok. Tänker mig att man kanske mölar dit boken rakt i det där fejset, som en tårta ni vet.
Nej. Jag har inte tid med sånt då, jag ska dricka sampanj. Fira att jag inte lyssnade på de som berättade för mig om hur oooomöööööjligt det var att bli utgiven. Att jag gnetade på.
Boken finns nu, trot eller ej. Och den känslan är obetalbar.
"Så lev nu, dö sen.
För nu taggar jag livet och höjer mitt glas."
