"So this is Christmas..."
Hur mycket hinner man på ett år? 23 725 000 tankar, 42 048 000 hjärtslag. För mig lite mer än så, med tanke på de händelser som inträffat under det gångna året.
Jag skilde mig. Jag skaffade ett nytt boende. Jag fick äntligen heltidsanställning. Jag skickade in mitt manus till förlag (som ännu inte lämnat besked). Jag blev kär. Jag renoverade. Jag tränade. Jag sprang Tjejmilen. Jag uppfostrade två barn. Jag var utan dem varannan vecka. Jag miste några vänner. Jag fick några nya.
Ett känslomässigt år. Många tankar. Många hjärtslag. Många tårar. Många skratt. En riktig berg-och-dalbana.
Aldrig någonsin har så mycket hänt på ett år. Senast jag tänkte och kände så mycket sammantaget under ett år måste ha varit 1997 när jag var barnflicka i USA och min mamma fick cancer och genomgick behandling här hemma i Sverige.
Det har varit ett lärorikt år. Allra mest för att jag lärt känna nya sidor av mig själv. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle klara av, men också saker jag aldrig velat tro om mig själv. Jag har sett andra göra saker jag inte trodde om dem. Både bra och dåliga. Jag är både starkare och svagare efter detta år och när jag tänker på om jag skulle tvingas leva om detta år vet jag inte om jag skulle säga ja eller nej tack. Det har gjort ont men det har också stärkt. Jag har känt mig både fri och bunden. Jag har också fått glädjen att se sidor av andra som jag inte skulle vilja vara utan. Jag har lärt känna människor som jag inte lärt känna annars. Som inspirerat, som förändrat mig. Människor jag vill vara som. Människor jag inte trodde fanns. Människor jag aldrig vill vara utan.
Dessutom har jag fått vara frisk. Så när som på järnbrist, vilket i sig är oerhört slitsamt, har jag varit förskonad från hälsoproblem. Och som normalfrisk vuxen ska man tåla en hel del påfrestningar utan att klappa ihop. Vi människor ska kunna hantera svårigheter, motgångar, förluster, svek, hinder och prövningar. Att man gör det är inte så märkvärdigt, snarare HUR man gör det. Där har vi alla ett val. Vi kan välja att bete oss som småungar och spjärna emot. Vi kan leka tysta leken, straffa oss själva och andra, lägga oss ner och spela döda. Eller så kan vi spotta i nävarna och möta det som kommer, med högburet huvud även om byxorna är nerkissade av rädsla. För att kunna vara stolta över oss själva och inför andra.
Det är tio år sedan tsunamin och när jag såg Jens Linds dokumentär imponerades jag av alla dessa människor som berövats det allra käraste de hade, slagits till marken både bokstavligen och känslomässigt. Mist sina älskade. Mist sina barn. Sådant man inte förväntas klara av att gå vidare ur. Och ändå har de rest sig upp och skapat ett nytt liv. Börjat om.
Ofattbart. Imponerande. Stort.
Jag sänder en kram till alla de som på olika sätt har funnits där för mig under det gångna året. Ni vet vilka ni är. Ni har säkert också upptäckt sidor hos er själva ni kan vara stolta över. Tack! Och jag ger mig själv en lång, hård kram. Jag är stolt över mig själv. Man klarar sannerligen mer än man tror.
2015 är fullt av möjligheter. Men det kommer ingen påse med lycka och ringer på dörren.
Det blir vad DU gör det till.
365 oskrivna blad.
Gott Nytt År!
tisdag 30 december 2014
torsdag 18 december 2014
Julklappstips
Hantera din stress, av Giorgio Grossi.
Lyckofällan, av Russ Harris
Och till er med skrivande vänner:
En prenumeration på Tidningen SKRIVA, tidningen för alla som vill bli författare.
Gällande mitt eget skrivande har jag efter snart ett års uppehåll nu börja 2015 med att redigera min roman ett varv till och sedan skicka in till minst fem förlag. Därefter ska jag sätta mig och påbörja min uppföljare som redan är någorlunda klar i mitt huvud. Jag har också två nyfunna skrivarvänner som jag hoppas kunna träffa regelbundet och prata skrivande med. Det går inte riktigt med de som inte själva skriver. Vi är en särskild sort. Säregna. Kan vi kalla det.
Som ni förstår har jag inga andra ambitioner än att skriva så mycket jag har lust med. Inga måsten. Bara lust.
Stress
Ett välkänt tema för många, inte minst i juletider, är detta fenomen vi kallar stress. Det är något helt annat än och ska inte förväxlas med att jäkta.
Stress är en fysiologisk och hormonell reaktion som utlöses av olika påfrestningar. Stress
kan vara både negativ och positiv. Den positiva stressen behöver vi för att förbättra vår hälsa och den gagnar oss så länge den pågår under en begränsad tid och att vi återhämtar oss efter ansträngningen.
Den negativa stressen är däremot förödande. Den som pågår för länge och leder till olika sjukdomstillstånd.
Individers förmåga att hantera stress varierar och brukar kunna förklaras genom stress/sårbarhetsmodellen. Den innebär kortfattat att en persons förmåga att hantera stress avgörs av personens medfödda och förvärvade svagheter. En medfödd svaghet kan vara exempelvis att ens hormonkörtlar antingen är över-eller underaktiva. En förvärvad svaghet kan vara ett trauma i livet, eller ett missbruk.
Vi kan påverka hur vi förhåller oss till stress. Vi kan antingen ta en titt på vilka situationer som utlöser vår stress, hur vi tänker kring situationer och hur vi agerar i olika situationer.
Ett klassiskt exempel är alla kvinnor som känner stark press inför julens alla bestyr. Vi handlar och vi bakar sju sorters kakor och vi lagar mat och vi skickar julkort (gärna egna, hemgjorda), vi jobbar över och vi ska hälsa på alla vänner och ge presenter och sen ska vi duka och diska och klä granen och ....
Sedan, när julen är här, sitter vi helt urlakade vid julbordet och vill bara gråta. Och maten smakar skit.
De finns de som åker utomlands över jul och nyår. De finns människor som beställer julbord via catering. De finns de som struntar i alla måsten och bara gör det de själva tycker är kul.
Det går. Faktiskt.
Ingen dör.
Stryk varannan sak från listan. Delegera. Gå efter lustprincipen, dvs fråga magen och hjärtat vad de VILL och inte vad man borde, måste.
Prova. Bojkotta stressen.
Ge dig själv den julklappen i år.
Jag lovar dig att du är värd det.
Stress är en fysiologisk och hormonell reaktion som utlöses av olika påfrestningar. Stress
kan vara både negativ och positiv. Den positiva stressen behöver vi för att förbättra vår hälsa och den gagnar oss så länge den pågår under en begränsad tid och att vi återhämtar oss efter ansträngningen.
Den negativa stressen är däremot förödande. Den som pågår för länge och leder till olika sjukdomstillstånd.
Individers förmåga att hantera stress varierar och brukar kunna förklaras genom stress/sårbarhetsmodellen. Den innebär kortfattat att en persons förmåga att hantera stress avgörs av personens medfödda och förvärvade svagheter. En medfödd svaghet kan vara exempelvis att ens hormonkörtlar antingen är över-eller underaktiva. En förvärvad svaghet kan vara ett trauma i livet, eller ett missbruk.
Vi kan påverka hur vi förhåller oss till stress. Vi kan antingen ta en titt på vilka situationer som utlöser vår stress, hur vi tänker kring situationer och hur vi agerar i olika situationer.
Ett klassiskt exempel är alla kvinnor som känner stark press inför julens alla bestyr. Vi handlar och vi bakar sju sorters kakor och vi lagar mat och vi skickar julkort (gärna egna, hemgjorda), vi jobbar över och vi ska hälsa på alla vänner och ge presenter och sen ska vi duka och diska och klä granen och ....
Sedan, när julen är här, sitter vi helt urlakade vid julbordet och vill bara gråta. Och maten smakar skit.
De finns de som åker utomlands över jul och nyår. De finns människor som beställer julbord via catering. De finns de som struntar i alla måsten och bara gör det de själva tycker är kul.
Det går. Faktiskt.
Ingen dör.
Stryk varannan sak från listan. Delegera. Gå efter lustprincipen, dvs fråga magen och hjärtat vad de VILL och inte vad man borde, måste.
Prova. Bojkotta stressen.
Ge dig själv den julklappen i år.
Jag lovar dig att du är värd det.
onsdag 17 december 2014
Enkla svåra sanningar
Friedrich Schiller skall ha sagt: "Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves." Schiller var filosof och författare och levde på 1700-talet men redan då kunde dumhet engagera och provocera. Något annat som kan provocera mig är rädslor. Fast jag begriper mekanismerna går jag ändå ofta igång på idioti.
Ni vet de som beklagar sig över att de har baksmälla efter en hård natt på krogen. Eller att de inte har högre lön än de har. De som blir illa behandlade men fortsätter vända andra kinden till. Eller att de är för tjocka eller för bleka eller för stressade eller något annat lätt åtgärdat.
Ni som är bakfulla: Sluta festa.
Ni som är för tjocka: Sluta äta skräpmat och börja motionera.
Ni som har för låg lön: byt jobb eller be om löneförhöjning.
Ni som blir utnyttjade, trampade på, osv: sätt ner foten. Ryt. Protestera. Markera. Stå upp för dig själv.
Ni som är bleka: sola solarium, köp brunkräm. Eller bli vampyr, för din blekhet kan bero på blodbrist.
Ni som stressar: sänk ambitionerna. Säg nej. Delegera. Sluta springa. Gå. Förändra något. Gör annorlunda.
Som terapeut får man ofta rollen som hjälpare, någon patienten kommer till med en förväntan om att bli botad, vägledd, upplyst. Inte sällan tror patienten att det är terapeuten som ska göra jobbet.
Min roll är snarare att visa på alternativ, locka fram personens inre förmåga. Patienten ställer ofta frågor vars svar finns inom personen själv. Ibland tar det lång tid att hitta dem men de finns där. Beteendeförändringar är ingen lätt sak. Det krävs mod, vilja och karaktär. Jag har, till min glädje såväl som min frustration, upptäckt att jag alltid förväntar mig just det av dem jag möter. Det är ett problem. Vad då? tänker ni. Hur kan positiva förväntningar vara ett problem? Jo, eftersom varannan person har låg dos mod, vilja och karaktär och desto mer av dumhet och rädsla. Efter veckor, kanske månader av motivationsarbete, terapeutiska övningar och engagemang slutar det ändå ibland med att man är kvar på ruta ett. Inget har hänt. Patienten vill, förstår eller förmår inte förändra sig. Dumhet eller rädsla. Ibland både och.
Själv är jag nog för dum för att vara rädd.
Ni vet de som beklagar sig över att de har baksmälla efter en hård natt på krogen. Eller att de inte har högre lön än de har. De som blir illa behandlade men fortsätter vända andra kinden till. Eller att de är för tjocka eller för bleka eller för stressade eller något annat lätt åtgärdat.
Ni som är bakfulla: Sluta festa.
Ni som är för tjocka: Sluta äta skräpmat och börja motionera.
Ni som har för låg lön: byt jobb eller be om löneförhöjning.
Ni som blir utnyttjade, trampade på, osv: sätt ner foten. Ryt. Protestera. Markera. Stå upp för dig själv.
Ni som är bleka: sola solarium, köp brunkräm. Eller bli vampyr, för din blekhet kan bero på blodbrist.
Ni som stressar: sänk ambitionerna. Säg nej. Delegera. Sluta springa. Gå. Förändra något. Gör annorlunda.
Som terapeut får man ofta rollen som hjälpare, någon patienten kommer till med en förväntan om att bli botad, vägledd, upplyst. Inte sällan tror patienten att det är terapeuten som ska göra jobbet.
Min roll är snarare att visa på alternativ, locka fram personens inre förmåga. Patienten ställer ofta frågor vars svar finns inom personen själv. Ibland tar det lång tid att hitta dem men de finns där. Beteendeförändringar är ingen lätt sak. Det krävs mod, vilja och karaktär. Jag har, till min glädje såväl som min frustration, upptäckt att jag alltid förväntar mig just det av dem jag möter. Det är ett problem. Vad då? tänker ni. Hur kan positiva förväntningar vara ett problem? Jo, eftersom varannan person har låg dos mod, vilja och karaktär och desto mer av dumhet och rädsla. Efter veckor, kanske månader av motivationsarbete, terapeutiska övningar och engagemang slutar det ändå ibland med att man är kvar på ruta ett. Inget har hänt. Patienten vill, förstår eller förmår inte förändra sig. Dumhet eller rädsla. Ibland både och.
Själv är jag nog för dum för att vara rädd.
fredag 5 december 2014
Andra tankar
Många som läst mitt förra inlägg undrar om det är kognitiv beteendeterapi (KBT) som gäller om man ska ta itu med sitt mående. Eftersom jag själv är utbildad KBT steg 1-terapeut och vet att KBT är Socialstyrelsens första rekommendation vid t ex ångest förordar jag naturligtvis KBT. Jag har dessutom efter mina fem år som terapeut sett många patienter bli som nya människor efter att ha fått kunskap om vad de går och lider av och hur de ska ta sig an problemet.
För många räcker det med att få kunskapen om det som drabbat en. Panikångest är en sådan diagnos där många beskriver en stor förbättring bara av att ha fått psykoedukation (information) om ångest, KBT och hur man kan bli hjälpt.
För andra hjälper det att läsa. Det finns också många bra bloggar om KBT och psykisk ohälsa. Det finns dessutom många bra böcker. En jag brukar rekommendera är Åsa Palmkron Ragnars bok "Komma på bättre tankar". Den har övningar och exempel och ett lättsamt språk.
Kanske en passande julklapp till någon du känner?
För många räcker det med att få kunskapen om det som drabbat en. Panikångest är en sådan diagnos där många beskriver en stor förbättring bara av att ha fått psykoedukation (information) om ångest, KBT och hur man kan bli hjälpt.
För andra hjälper det att läsa. Det finns också många bra bloggar om KBT och psykisk ohälsa. Det finns dessutom många bra böcker. En jag brukar rekommendera är Åsa Palmkron Ragnars bok "Komma på bättre tankar". Den har övningar och exempel och ett lättsamt språk.
Kanske en passande julklapp till någon du känner?
torsdag 4 december 2014
Cogito ergo sum
Orden kommer från René Descartes och betyder "jag tänker, alltså finns jag". Dagens reflektion gäller just tankar. Vi tänker omkring 65 000 tankar per dygn sägs det. Av dem är 95% samma tankar som föregående dag. Det ger oss 5% nya tankar varje dag som antingen kan bryta ner oss eller bygga upp oss. Valet är ditt eget.
I mitt arbete träffar jag dagligen människor vars ohälsa, när vi börjar granska deras beteendemönster, beror på just deras tankar. Inget annat. Vissa låter sig styras av sina tankar, formar sitt liv utifrån fantasier."Det kändes så", säger många när det i själva verket är något de tänkt. Vi blandar ihop känsla och tanke på grund av att vi oftast inte hinner uppfatta vad vi tänker utan känner bara känslan tanken skapar. Sedan bildar vi oss en uppfattning av situationen baserat på känslan. Om vi tänker att något ska gå illa letar vi "bevis" för att det kommer att bli som vi tror. Bevisen vi hittar gör att vi känner därefter och sen blir det därefter.
En kvinna jag känner känner sig orolig inför julfirandet och hon "känner på sig" att hon ska må dåligt. Eftersom hon alltid gjort det. Hon går och känner sig nedstämd och orolig och känner att hon inte kommer att kunna hålla ihop inför släkten. Hon är rädd att hon ska bryta ihop och vara ledsen och att hon ska förstöra stämningen för alla andra. Att hon känner sig oälskad och besvärlig.
Ser ni? Hon säger att det känns så. I själva verket har hon tänkt så. Tänkt att man inte får gråta och vara ledsen. Tänkt att hon ALLTID varit ledsen så alltså... Och hon har tänkt att hon nog inte är älskad, tänkt att hon är besvärlig.
Det finns en mängd tankefällor i detta resonemang som ni kan läsa mer om här. Det är inget annat än tankar. Och tankar är bara tankar. Vi kan lära oss att tänka annorlunda och därigenom påverka vårt mående. Våra känslor styrs inte av vad som händer oss utan av vad vi tänker om det som händer, har hänt, ska hända.
Skillnaden mellan framgång och nederlag, hälsa och ohälsa, sitter i tankens kraft. I alla situationer är det hur vi tänker som blir avgörande för hur det går. Att förändra tankemönster är bland det klurigaste man kan ge sig på. Vi har olika förutsättningar för att kunna göra en förändring men om man kan tänka negativt och nedbrytande kan man också tänka konstruktivt. Istället handlar det om VILJA och MOD. Allt annat är ursäkter. En författare jag glömt namnet på (kan vara Märta Tikkanen) skrev nån gång:
"Vem har spikat upp mig på korset och varför tillåter jag att jag hänger kvar? Fråga dig själv det ibland, även om du inte får något svar."
När det handlar om förändring och motivation kan folk lätt bli provocerade. Man trycker på ömma knappar, ställer saker på sin spets. Ibland tycker nog mina patienten att jag är som Arga Snickaren på kanal 5. Ni vet han som sätter fingret på folks svagheter och ifrågasätter, blottlägger. Varför? Ja, inte för att vara elak. Utan för att det är enda sättet att få en förändring. Fram med skiten bara, sätt igång.
Låt inte dina tankar ta kontroll över ditt liv. Ta kontroll över dina tankar. De är livsviktiga och livsfarliga på samma gång. Tankar är bara tankar. Du bestämmer. Om de ska ge dig liv eller ta det ifrån dig.
I mitt arbete träffar jag dagligen människor vars ohälsa, när vi börjar granska deras beteendemönster, beror på just deras tankar. Inget annat. Vissa låter sig styras av sina tankar, formar sitt liv utifrån fantasier."Det kändes så", säger många när det i själva verket är något de tänkt. Vi blandar ihop känsla och tanke på grund av att vi oftast inte hinner uppfatta vad vi tänker utan känner bara känslan tanken skapar. Sedan bildar vi oss en uppfattning av situationen baserat på känslan. Om vi tänker att något ska gå illa letar vi "bevis" för att det kommer att bli som vi tror. Bevisen vi hittar gör att vi känner därefter och sen blir det därefter.
En kvinna jag känner känner sig orolig inför julfirandet och hon "känner på sig" att hon ska må dåligt. Eftersom hon alltid gjort det. Hon går och känner sig nedstämd och orolig och känner att hon inte kommer att kunna hålla ihop inför släkten. Hon är rädd att hon ska bryta ihop och vara ledsen och att hon ska förstöra stämningen för alla andra. Att hon känner sig oälskad och besvärlig.
Ser ni? Hon säger att det känns så. I själva verket har hon tänkt så. Tänkt att man inte får gråta och vara ledsen. Tänkt att hon ALLTID varit ledsen så alltså... Och hon har tänkt att hon nog inte är älskad, tänkt att hon är besvärlig.
Det finns en mängd tankefällor i detta resonemang som ni kan läsa mer om här. Det är inget annat än tankar. Och tankar är bara tankar. Vi kan lära oss att tänka annorlunda och därigenom påverka vårt mående. Våra känslor styrs inte av vad som händer oss utan av vad vi tänker om det som händer, har hänt, ska hända.
Skillnaden mellan framgång och nederlag, hälsa och ohälsa, sitter i tankens kraft. I alla situationer är det hur vi tänker som blir avgörande för hur det går. Att förändra tankemönster är bland det klurigaste man kan ge sig på. Vi har olika förutsättningar för att kunna göra en förändring men om man kan tänka negativt och nedbrytande kan man också tänka konstruktivt. Istället handlar det om VILJA och MOD. Allt annat är ursäkter. En författare jag glömt namnet på (kan vara Märta Tikkanen) skrev nån gång:
"Vem har spikat upp mig på korset och varför tillåter jag att jag hänger kvar? Fråga dig själv det ibland, även om du inte får något svar."
När det handlar om förändring och motivation kan folk lätt bli provocerade. Man trycker på ömma knappar, ställer saker på sin spets. Ibland tycker nog mina patienten att jag är som Arga Snickaren på kanal 5. Ni vet han som sätter fingret på folks svagheter och ifrågasätter, blottlägger. Varför? Ja, inte för att vara elak. Utan för att det är enda sättet att få en förändring. Fram med skiten bara, sätt igång.
Låt inte dina tankar ta kontroll över ditt liv. Ta kontroll över dina tankar. De är livsviktiga och livsfarliga på samma gång. Tankar är bara tankar. Du bestämmer. Om de ska ge dig liv eller ta det ifrån dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)