torsdag 5 september 2013

Anslaget

Platsen är biblioteket och uppdraget är novell. Jag sneglar i "Nattens lekar", en novellsamling av Stig den briljante Dagerman och tänker anslag. Sju sekunder att göra ett första intryck i verkligheten och säkerligen något liknande i tävlingssammanhang. Sju sekunder att antingen få vara med eller att läggas till diverse, till glömskan.

Blicken vandrar ut, genom fönstret ner på vattnet i Gavleån. Det ser två män vid räcket. De står med en knapp meters avstånd från varandra och riktar sina kastspön åt olika håll medan de samspråkar. Den ene har långt mörkt hår, samlat i en hästsvans. Klädd i svart, till och med skorna - han bär crocs - är svarta. Han fyller ut kläderna väl, ser inte ut att leva enbart på fisk. Om man säger så. Den andre är magerlagd och har, kan tänkas, ett reellt syfte med att gå hem med något över axeln. Medan hästsvansen pratar har den magre sin blick fäst på det som händer på å-ytan. Jag ser hur han lyssnar och nickar. Ibland, när hästsvansen drar upp en abborre, ler den magre och beundrar fångsten. 

Där står de, sida vid sida, och med fönsterglaset emellan mig och dem tänker jag att de är främlingar. Tysta män som fiskar och att det möjligen är det enda de har gemensamt. Hur var det med anslaget dem emellan? Det första ord som byttes och som säkerligen men utan att de tänkte närmare på det då avgjorde huruvida de fortsatte stå sida vid sida istället för att byta plats, gå några steg ifrån. Förenade i ett ömsesidigt intresse, outtömligt, oavsett ögonkontakt eller status.

Om de möts på gatan, de där två. Om de råkas i samma mataffär eller i köar på banken. De har delat en stund, kanske flera, vid ån. Mätt varandra med blicken, jämfört fångsten, kommenterat sina lådor med bete och drag. Vad skulle de säga? Skulle de le igenkännande och fråga något som signalerar att stunden de delat betydde något? Riskera att den andre inte hakade på, inte kom ihåg. Eller skulle de bli stående på var sin sida av frysdisken och se ner på torskblocken,  bita sig i läppen och tänka att det här blev ju märkligt.


Inga kommentarer: