Enkla svåra sanningar

Friedrich Schiller skall ha sagt: "Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves." Schiller var filosof och författare och levde på 1700-talet men redan då kunde dumhet engagera och provocera. Något annat som kan provocera mig är rädslor. Fast jag begriper mekanismerna går jag ändå ofta igång på idioti.

Ni vet de som beklagar sig över att de har baksmälla efter en hård natt på krogen. Eller att de inte har högre lön än de har. De som blir illa behandlade men fortsätter vända andra kinden till. Eller att de är för tjocka eller för bleka eller för stressade eller något annat lätt åtgärdat.

Ni som är bakfulla: Sluta festa.
Ni som är för tjocka: Sluta äta skräpmat och börja motionera.
Ni som har för låg lön: byt jobb eller be om löneförhöjning.
Ni som blir utnyttjade, trampade på, osv: sätt ner foten. Ryt. Protestera. Markera. Stå upp för dig själv.
Ni som är bleka: sola solarium, köp brunkräm. Eller bli vampyr,  för din blekhet kan bero på blodbrist.

Ni som stressar: sänk ambitionerna. Säg nej. Delegera. Sluta springa. Gå. Förändra något. Gör annorlunda.

Som terapeut får man ofta rollen som hjälpare, någon patienten kommer till med en förväntan om att bli botad, vägledd, upplyst. Inte sällan tror patienten att det är terapeuten som ska göra jobbet.

Min roll är snarare att visa på alternativ, locka fram personens inre förmåga. Patienten ställer ofta frågor vars svar finns inom personen själv. Ibland tar det lång tid att hitta dem men de finns där. Beteendeförändringar är ingen lätt sak. Det krävs mod, vilja och karaktär. Jag har, till min glädje såväl som min frustration, upptäckt att jag alltid förväntar mig just det av dem jag möter. Det är ett problem. Vad då? tänker ni. Hur kan positiva förväntningar vara ett problem? Jo, eftersom varannan person har låg dos mod, vilja och karaktär och desto mer av dumhet och rädsla. Efter veckor, kanske månader av motivationsarbete, terapeutiska övningar och engagemang slutar det ändå ibland med att man är kvar på ruta ett. Inget har hänt. Patienten vill, förstår eller förmår inte förändra sig. Dumhet eller rädsla. Ibland både och.

Själv är jag nog för dum för att vara rädd.