Skrivande är ofta ett lockande samtalsämne. När jag pratar om mitt skrivande med andra kommer ofta frågan om varifrån jag hämtar min inspiration, vart jag får ideérna ifrån. Hittills har det jag totat ihop bottnat i sagor jag hört, verkliga fall eller incidenter från vardagen som gett inspiration. Den novell jag igår skickade in till en tävling är hämtad från en skröna jag hörde i min ungdom, om en katt eller två och om liv och död.
I mitt arbete som socionom och terapeut har jag dagligen en källa till inspiration. Jag lyssnar till allt mellan himmel och jord och påverkas eller inspireras på alla möjliga sätt. Jag hör ofta samma historia om och om igen, från olika människor och med olika nyanser men i stort sett är vi människor med om samma saker. Ofta är det patienterna själva som tror att ingen har det på samma sätt, att ingen är så konstig som de eller att "vanliga" människor har det så annorlunda. Så.är.det.inte.
De värsta historierna hör jag sällan på jobbet. Istället är det i min egen vardag, bland mina nära och kära eller i min närmaste omgivning de mest rafflande historier utspelar sig. Många vet inte om att de är med i dramat, att de befinner sig mitt i stormens centrum. Ibland är det svårt att se skogen för alla träd och det man inte ser är det svårt att göra någonting åt.
Det är dags för några teman igen. Hösten är i antågande och med den rörs allehanda känslor upp. Förändringar, utmaningar, aktiviteter, stormar står för dörren. Vi är alla olika rustade för dem. Genom att dela med mig av några historier kanske någon där ute kan känna igen sig och få nya verktyg för att hantera sig själv och andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar