Strutsmänniskor

"Du får bara acceptera det här."

Man kan få höra det ibland. Om man inte känner till den tredje vågen inom psykologin kanske man ryggar bakåt och blir provocerad av ett sådant påstående. Inte så konstigt. Acceptera blandas lätt ihop med att godkänna/tycka om/gå med på.

Acceptans handlar om att se verkligheten för vad den är. Ett accepterande förhållningssätt innebär inte att avstå från att söka förändring i en svår situation utan att sluta föra krig mot tillvaron och sig själv. Acceptans innebär att välja att se både sin inre och yttre verklighet, utan att fly eller döma den.
Först när man köper att saker är som de är kan man börja hantera dem. Så länge man förnekar fakta finns ingen chans till förändring. (Tänk på strutsen med huvudet i sanden.)

I min deckarhistoria spelar förnekelse en stor roll. De tre huvudpersonerna sysslar samtliga med förnekelse men handskas med det på olika vis. I en serie jag börjat följa (och blivit beroende av) på Netflix; "Orange is the new black", får man följa kvinnor som sitter i fängelse och hur de hanterar tillvaron. Inte alla har accepterat att de är där de är.

Vi kan inte alltid styra vad som drabbar oss men vi kan välja att hålla huvudet högt och möta det som kommer med öppna ögon. Under sin tid i fängelse lär Nelson Mandela  ha hållit sitt mod uppe med dessa rader från en dikt av William Ernest Henley:

"It matters not how strait the gate, how charged with punishments the scroll,
I am the master of my fate: I am the captain of my soul."