Från motgång till medgång

Förra sommaren hade jag sagt upp mig från mitt gamla jobb och satt på ett café inne i stan och slet med de sista kapitlen, allt medan solen gassade utanför. Personalen hade börjat hälsa igenkännande och visste på ett ungefär vad jag ville beställa, jag hade blivit en stammis. Manuset hade fortfarande arbetsnamnet på förstasidan men det var något som gnagde, något som inte kändes helt rätt.

Medan jag grunnade på huruvida min bok kunde sluta med en cliffhanger eller inte (i vissa kretsar ett big no no, men hey jag är ju lite eljest) gick jag för att hämta en kopp kaffe. Min laptop, en macbook, stod kvar uppfälld på bordet. När jag återkom och satte mig för att skriva vidare fällde jag av någon anledning skärmen bakåt och fortsatte sedan skriva. Plötsligt framträder en rund, mörk ring på skärmen, mitt i texten och jag kan för mitt liv inte begripa vad som händer. Paniken växer i takt med den svarta ringen. Håller skärmen på att krascha? Har jag backup-sparat mitt manus? Jag vrider och vänder på datorn och då ser jag. På skärmens utsida, precis vid "äpplet", har skärmen smält. Den svarta plasten har rynkat ihop sig och är näst intill upplöst runt äpplet. Därav den mörka ringen. Skärmen var oåterkalleligt förstörd och jag visste att jag var tvungen att skriva klar min roman med denna brännskadade skärm eftersom ekonomin inte tillät en ny, arbetslös som jag var.

Hur kunde då detta hända? Är jag en obotlig klantskalle, en dum blondin eller är det ett klassiskt exempel på Murphys lag? I leave that to you. Så här var det i alla fall: Medan jag var och hämtade kaffe passade en vänlig servitör på att tända några värmeljus på bordet, varav ett var placerat mitt bakom min dator. När jag återvände skymde skärmen det tända ljuset och när jag sedan böjde skärmen bakåt hamnade lågan mitt under skärmen. Ja, resten vet ni. 

Hur gick det då, undrar ni kanske. Jo, jag skrev klart mitt manus, med en svart ring i synfältet, och den dagen på caféet kom titeln på manuset till mig. Och sedan den dagen finns inget annat. Det känns så rätt. Även om det blev en dyr historia är det åtminstone en rolig anekdot att berätta. Men titeln på uppföljaren har jag  för säkerhets skull redan tänkt ut, ekonomin tillåter inte fler kostsamma aha-upplevelser.