Rädslor och mod

Jag tror det var Tove Jansson som sade det: "Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd."
Mod (fortitudo) är en kraft där man handlar i överensstämmelse med sina önskningar även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Mod är att vara rädd men att övervinna denna rädsla. Mod stärker vår självkänsla oerhört.

Det finns många rädda människor, jag är inget undantag. Men jag tror att jag har blivit rätt bra på att strunta i att jag är rädd, åtminstone i vissa lägen. På andra områden är jag skitskraj, men det ska vi inte prata om nu.

Säg alltid sanningen, även om din röst darrar. (känner ni modet i den meningen, i den situationen?)
Vill du gifta dig med mig? (känner ni?)
Att klä av sig naken inför någon.
Gå ut på en scen.
Gråta.
Be om förlåt.
Be om hjälp.

Vad är mod för dig? Vad är det modigaste du gjort? Vem är den modigaste person du känner?

Jag gråter som aldrig annars när jag ser Svenska Hjältar. Exemplen på godhet, på medmänniskor som vågar något för att hjälpa någon annan är något som berör mig oerhört mycket. Kanske föds man sådan, kanske lär man sig att uppskatta det hos andra. Kanske var det Kulla-Gulla-serien jag fick uppläst för mig som barn och som jag sedan, när jag lärt mig läsa,  plöjde tills pärmarna föll isär som lärde mig mod. Kanske var det samma historier som lärde mig att känna det motsatta när jag stöter på feghet.

Vad är då feghet? Jo, naturligtvis rädsla. Vi väljer trygghet framför mod och därigenom visar sig fegheten. I vår feghet kan vi känna skam. Väljer vi mod får skammen stå tillbaka.

Jag träffade en kvinna idag som vill skriva böcker men som är lite för rädd för att våga. Hon skäms över att hon vill skriva, att hon inte vill arbeta med det hon har som sitt jobb. Skulle hon våga vara modig, våga skriva, skulle hon kanske skämmas över det hon skrivit. Men modet kan hon aldrig skämmas över.

Se till att våga något idag. Det är inget skamligt i det.