Att göra en sork

Efter att ha läst en forskningsrapport på Facebook angående ätande och missbruksbeteenden kände jag mig nödd och tvungen att bidra med en liten ångestskola här på bloggen. Forskarna menade att det inte är själva maten, sockret eller produkten i sig som är boven utan vårt ätarbeteende. För oss som jobbar med kognitiv beteendeterapi är detta inget nytt, långt ifrån. Så här kommer en liten berättelse om en sork.

S står för SITUATION (något som väcker en känsla av hot/fara)
O står för ORGANISM (dina tankar och känslor)
R står för REAKTION/RESPONS.
K står för konsekvenser (följderna av reaktionen, på kort och lång sikt)

Föreställ dig en person som är rädd för spindlar.
Personen behöver tvätta sina kläder, i tvättstugan.
I tvättstugan finns spindlar.
Där har vi S:et, situationen.

Organismen (spindelfobikern) tänker kanske "Usch, så hemskt. Äcklig tvättstuga. Läskigt." Personen känner obehag, rädsla.

Personen låter bli att gå ner i tvättstugan. Det är REAKTIONEN/RESPONSEN.
KONSEKVENSEN på kort sikt, blir att personens ångest sjunker. Det blir lugnt inombords. Puh.
Den långsiktiga konsekvensen blir däremot otvättade kläder och ett oförändrad rädsla för spindlar som i sin tur kan leda till fler undvikanden och till än värre konsekvenser. Ingen plockad svamp, personens barn blir också rädda för spindlar, personen kör av vägen för att en spindel dök upp i bilen. Ni fattar.

Att äta för mycket mat kan vara en slags REAKTION som utlösts av någon form av hot eller känsla av hot (S) som i sin tur satt igång negativa tankar och känslor (O). Konsekvenserna på kort sikt är förstås ångestlindring men på lång sikt fetma, mer ångest, kanske isolering och kraftigt försämrad hälsa. Kanske depression. Och så vidare.

Vi behöver titta på våra reaktionsmönster och om de innehåller någon form av undvikande av det verkliga problemet bör vi förändra något och det gäller att förstå vad man egentligen är rädd för. Spindelfobikern är egentligen inte rädd för spindlar. Tandläkarskräck är inte rädsla för tandläkare. Ofta är det själva obehaget vi är rädda för och ofta saknar vi också tillit till att vi kan stå ut, klara av obehaget.

Detta, mina vänner, var en så kallad beteendeanalys. Prova själva nu.