De som söker hjälp är ibland inte de som äger själva problemet. De är snarare offren för dem. Problemen som andra inte tar tag i. Problemen som skyfflas över. Andras tillkortakommanden. Andras flykt.
Någon tar alltid bollen. Försöker hålla den i luften, jonglerar efter bästa förmåga och om den faller i marken tar man hela skulden utan att reflektera över varifrån bollen egentligen kom. Att hitta källan är inte alltid så lätt. Vissa är så skickliga spelare att det kan vara oerhört klurigt att identifiera vem som stod för passningen och än mindre vem som stod för avsparken. Det kan till och med vara så att källan till problemet har gått och satt sig på avbytarbänken, dricker sitt vatten och stilla betraktar kampen som fortsätter utspelas på planen.
Lyft blicken ibland.
Är du kanske ensam kvar på planen? Ska du fortsätta hålla bollen i rullning eller plocka upp den och ifrågasätta vad det är för slags match som utspelas egentligen? Ta av dig tröjan. Lossa på skosnörena. Gå av plan och säga att du har blivit tacklad för sista gången.
Ofta är det tanken på skam eller känslan av skuld som gör att vi fortsätter föra bollen vidare. Skammen är en av våra starkaste affekter. Jag märker i mitt skrivande att jag ofta återkommer till just skam och hur den påverkar människors beteende. Själv tycker jag mig se att min skam väcks av att bli illa behandlad. Jag tycker inte om att bli lurad, förd bakom ljuset eller betraktad som dum och i detta som i allt annat ligger människans behov av att överleva, komma helskinnad ur, vara hel.
Vad skäms du över? Vad får dina kinder att blossa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar