Dröm och verklighet

Många säger att de gärna vill skriva men att de inget har att skriva om. Hur kommer du på allt, suckar de och skakar på huvudet. Tja, jag har en rejäl dos fantasi men vem behöver det när det bara är att välja en dröm och sätta den på papper. Ett annat stimulerande knep är att ta en händelse du varit med om i vardagen och sedan vända och vrida på den så att personerna gör och säger något helt annat än det som hände i verkligheten.

T ex: Vad skulle hända X i situation Y om X inte kunde ljuga? Vad skulle Z göra om han/hon inte hade empatisk förmåga? Vad skulle hända om händelse A var en dröm? Vad hade hänt om inte X hade dött, eller om man inte befunnit sig på en specifik plats vid ett specifikt tillfälle, osv. Om ni minns den gamla rullen "Sliding doors" förstår ni lite hur jag menar.

Imorse vaknade jag innan klockan ringde vilket är ovanligt. Jag brukar somna som en klubbad säl och sova djupt, har alltid varit så utom under graviditeterna och under amningsperioderna när barnen skulle ha sitt. Vad som väckte mig nu är fortfarande oklart eftersom jag var den enda som var vaken, ingen envis morgonfågel hördes och det var varken för varmt eller för kallt i sovrummet.

Det måste ha varit drömmen. Förut har jag haft de livligaste upplevelser nattetid men det var flera år sedan, förmodligen för att sömnvanorna blivit helt ommöblerade av familjelivet. Men nu drömde jag en hel actionrulle och hade jag tagit mig tid att skriva ner ned, ja då hade vi en ny science fiction-bestseller. Nu har detaljerna bleknat och dagens händelser har lagt sig över drömmens detaljer. Vissa dagar är det dock som om det man drömt färgar av sig på hur dagen blir. De dagar när man känner för att omfamna hela världen eller kliva ur bilen mitt på gatan, gå in i en affär och köpa på sig ett sjuhelsikes skjutvapen och gå loss, som Michael Douglas i Falling down.

Inatt önskar jag mig mindre action och mer romance, tack. För allas trevnad.