Refus #1

Nu vet jag hur Det känns. Att visa upp sitt barn och bli avvisad.
Ett förlag svarade idag. Nej tack men med några personliga omdömen som kan tyda på att de läst.
Jag kände ett litet nyp i hjärtat, mest för att det var det förlag jag helst velat få ett ja av.
Men men.

Det blir som det är meningen. Så brukar min syster säga och jag väljer att tänka att det finns en mening med att saker inte blir som man tänkt.
Nu inväntar jag övriga sex förlag innan jag skickar till några andra och jag har ju min uppföljare att tänka på medan tiden går.
Men fan också.

Astrid Lindgren, Stephanie Meyer, JK Rowling, Rudyard Kipling, Margaret Mitchell. Alla blev reuserade 12-38 gånger men fortsatte ändå. Undrar just hur manusläsarna som refuserade dem tänkte och hur de kände när det stod klart att de missat en bestseller?

Jag kommer att tänka på Julia Roberts i Pretty Woman, när hon kommer tillbaka till butiken som avvisat henne och är uppklädd till tänderna. "You work on kommission, right?" "Big mistake. Huge. I have to go shopping now."
Hon går.
Expediternas långa ansikten.

Jajemän. Så får det bli.