Ångermanländskan

Jag skriver inte på dialekt men älskar att läsa ångermanländska. Det fanns en man i min hemby som skrev en bok om byadialekten. Den hette "Hemspråke" och var en klockren beskrivning av hur man pratade i vår lilla by. Jag minns också min gamle släkting som satt på ålderdomshemmet i byn. Han blev uppåt hundra år och var klar i huvudet ända till slutet. När vi träffades sade han något som förmodligen skulle ha varit obegripligt för en sörlänning: "Ja, dä va trevlitt å va hennä, lava je." Det betyder att det var trevligt att vara här med er.

Jag försöker behålla min dialekt så gott det går men det är klart att jag måste justera vissa uttryck och ord för att inte skapa förvirring. Mina patienter brukar påpeka att mitt sätt att prata skapar ett omedelbart förtroende och det har visat sig i kundundersökningar att säljare som pratar norrländska (vad nu det är) säljer bättre än andra.

Språket gör saker med oss, vare sig det är en text vi läser eller en melodi vi hör. Om ni tänker på det är vissa dialekter roligare än andra, vissa låter nästan lite korkade och andra snorkiga. Komiker och skådespelare vet att använda detta.

Jag skickade in mitt novellbidrag till Föreningen Arbetarskrivare igår. Efteråt upptäckte jag till min stora glädje att de har två ångermanländska författare i juryn. Den ena, Maria Hamberg, kände jag till men Pelle Olsson var ett nytt namn för mig. Maria Hamberg vann Ivar-Lo-priset 2012 och jag har en bok av henne som min mamma gav mig alldeles före jul; "Några gjorde hålen." Maria är f d industriarbetare och från Docksta, bara några mil från min hemby.

Ångermanland, ja till och med självaste Kramfors kommun har tre stora författarnamn i sin samling med Therese Söderlind och deckarförfattaren Bo R Holmberg och ovan nämnda Maria.

I Örnsköldsvik föder man hockeytalanger. I Kramfors föder man författare.

Det är nåt med bergen och älven. Det finns så många historier. Om människorna, om vardagen, om det hisnande landskapet. Det går inte att låta bli.

Eller som man säger där jag kommer ifrån; "Jänta sitt hennä med näsa i boka hele dan. Å barä skriv å skriv. Va ska dä va bra för? Ut å skaff dä ett jobb. Höru va ja säj?"

Nä, hörrö duru. Hör på nö.
Dä gå barä inte å låte bli. Ja vill dä hennä ja. Dä ä meninga.
Om man barä ävles litt till så gåre.
Så dä så.