söndag 30 juni 2013
lördag 29 juni 2013
Tajming
När man ska skicka in sitt första manus pratas ofta om tajmingen. När på året (undvik sommaren och hösten) och till vem. Tänk om jag skulle vara så fräck att jag påstår att tajmingen har betydelse men att den är underordnad . Om det är meningen så sker det, oavsett hur man försöker påverka.
Jag ringde ett samtal en dag nyligen, ett samtal jag tänkt göra länge men av någon anledning dragit ut på. Det visade sig att jag ringde i den salige grevens tid och bara för att jag gjorde det just där och just då fick jag en väldigt trevlig utdelning som jag blivit utan om jag ringt vid ett både tidigare eller senare tillfälle.
Vissa skulle hävda slumpen, andra förespråkar ödet men tänk om det är så att det är vi själva som på olika medvetna och omedvetna sätt styr våra liv i den riktning det är tänkt att det ska gå? Lite som Carries telekinesiska förmåga (Stephen King) att förflytta saker men i det här fallet livsavgörande händelser. Som om livet vore ett schackbräde och varje drag en livsavgörande händelse. Finns det någon bok på temat måntro? Tips emottages tacksamt.
Nu väntar en veckas arbete innan semester och hängmattehäng, två bröllop och (mig veterligen) ingen begravning. Veckan ska ägnas åt research om alkoholtillstånd för strippklubbar och inköp av ordbehandlingsprogrammet Scrivener. Kanske hinner jag fråga en bekant om poledancetekniker och hur stark och vig en potentiell mansmördare skulle kunna bli på att svinga sig runt stången.
En helt vanlig vecka alltså. Inget konstigt aaaallls.
Jag ringde ett samtal en dag nyligen, ett samtal jag tänkt göra länge men av någon anledning dragit ut på. Det visade sig att jag ringde i den salige grevens tid och bara för att jag gjorde det just där och just då fick jag en väldigt trevlig utdelning som jag blivit utan om jag ringt vid ett både tidigare eller senare tillfälle.
Vissa skulle hävda slumpen, andra förespråkar ödet men tänk om det är så att det är vi själva som på olika medvetna och omedvetna sätt styr våra liv i den riktning det är tänkt att det ska gå? Lite som Carries telekinesiska förmåga (Stephen King) att förflytta saker men i det här fallet livsavgörande händelser. Som om livet vore ett schackbräde och varje drag en livsavgörande händelse. Finns det någon bok på temat måntro? Tips emottages tacksamt.
Nu väntar en veckas arbete innan semester och hängmattehäng, två bröllop och (mig veterligen) ingen begravning. Veckan ska ägnas åt research om alkoholtillstånd för strippklubbar och inköp av ordbehandlingsprogrammet Scrivener. Kanske hinner jag fråga en bekant om poledancetekniker och hur stark och vig en potentiell mansmördare skulle kunna bli på att svinga sig runt stången.
En helt vanlig vecka alltså. Inget konstigt aaaallls.
fredag 28 juni 2013
Inspirerande och distraherande
Therese Söderlind (Vägen till Bålberget, Norrländskt svårmod) är min hembygds senaste stjärnskott på författarhimlen. Hon är uppväxt i Ullånger, bara några mil från min hemby. Bo R Holmberg är en annan skrivande ångermanlänning, med historiska deckare på sitt samvete. Han tilldelades bl a priset Flintyxan 2002 för sin historiska thriller "Liemannen."
Om en artonhundratalsförfattare vid namn Pelle Molin, den författare som introducerade skildringarna av norrland och en ny litterär genre i Sverige: vildmarksromantiken, har sagts så här:
"Han var en fjällman till hela sitt väsen, och han kände i hela sitt liv lockelsen av den trolldom, med vilken vildmarken fängslar de stora skaldenaturer, vilka fötts i fjällen och för vilka det är lika omöjligt att finna sig till rätta i civilisationens förhållanden, som det är omöjligt att trivas i en zoologisk trädgårds konstgjorda sjöar."
När jag var barn berättade min faster om sin kompis Runa Olofsson och om hur hon skrivit om min faster i sina böcker. Runa växte upp i närheten av mitt föräldrahem och lekte med min faster när de var barn. Efter sin debut Runa Olofsson sade så här om hur det var att skriva vid Ångermanälven:
”Genom fönstret ser jag björkar och älven. Men jag sitter för det mesta med ryggen åt det –av två skäl. För det första kommer ljuset i ögonen. För det andra är det så betagande att jag inte kan ägna mig åt vad jag ska.”
Så här sitter jag och skriver och försöker föreställa mig hur det ser ut där uppe i Ådalen nu, när junisolen väcker liv i Ångermanälven och det bräckta vattnet stänker över grönslippriga stenar som vältrats mot stränderna i tusen år.
Om en artonhundratalsförfattare vid namn Pelle Molin, den författare som introducerade skildringarna av norrland och en ny litterär genre i Sverige: vildmarksromantiken, har sagts så här:
"Han var en fjällman till hela sitt väsen, och han kände i hela sitt liv lockelsen av den trolldom, med vilken vildmarken fängslar de stora skaldenaturer, vilka fötts i fjällen och för vilka det är lika omöjligt att finna sig till rätta i civilisationens förhållanden, som det är omöjligt att trivas i en zoologisk trädgårds konstgjorda sjöar."
När jag var barn berättade min faster om sin kompis Runa Olofsson och om hur hon skrivit om min faster i sina böcker. Runa växte upp i närheten av mitt föräldrahem och lekte med min faster när de var barn. Efter sin debut Runa Olofsson sade så här om hur det var att skriva vid Ångermanälven:
”Genom fönstret ser jag björkar och älven. Men jag sitter för det mesta med ryggen åt det –av två skäl. För det första kommer ljuset i ögonen. För det andra är det så betagande att jag inte kan ägna mig åt vad jag ska.”
Så här sitter jag och skriver och försöker föreställa mig hur det ser ut där uppe i Ådalen nu, när junisolen väcker liv i Ångermanälven och det bräckta vattnet stänker över grönslippriga stenar som vältrats mot stränderna i tusen år.
Intryck och avtryck
"You had me at hello." Från Jerry Maguire, ni vet. Jag lyssnade på Radio Västernorrland idag. Det pratades böcker, skrivande och författarskap. Om inledningar och slut. Det där om berömda inledningar. Jag fastnade vid det och kunde inte få det ur huvudet på en bra stund. Hela dagen har jag kommit tillbaka till det där om inledningars värde och jag kan inte bestämma mig för om jag håller med eller inte. Hur många förstameningar minns ni, från de böcker ni läst? Jag kan inte
nämna särskilt många. Däremot minns jag det första kapitlet, hur boken
grep tag i mig, imponerade på mig, gjorde mig nyfiken. Men första
meningen? Nej.
Ni kan väl klassikerna? "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen." (Hemsöborna). Eller ”Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt.”(Anna Karenina).
En bra inledande mening rymmer ofta en bra sammanfattning av vad man kan förvänta sig av boken. Den kan också vara ett avslöjande som tex Ruth Rendells ”Eunice Parchman killed the Coverdale family because she could not read or write.” En mening avslöjar mördare, motiv och offer. Och visst, man är såld direkt.
Är det kanske som med raggningsrepliker? Att inledningen fyller en funktion allena; att fånga ens intresse. När det väl är gjort har det första intrycket gjort sitt och det är inte det man sedan minns utan helheten. Då blir slutsatsen således (ett Nesserskt favoritord som det verkar): Den första meningen är som den sprattlande masken på fiskkroken. När rycket kommer har man redan glömt hur det smakade men fast sitter man likaväl.
Ni kan väl klassikerna? "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen." (Hemsöborna). Eller ”Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt.”(Anna Karenina).
En bra inledande mening rymmer ofta en bra sammanfattning av vad man kan förvänta sig av boken. Den kan också vara ett avslöjande som tex Ruth Rendells ”Eunice Parchman killed the Coverdale family because she could not read or write.” En mening avslöjar mördare, motiv och offer. Och visst, man är såld direkt.
Är det kanske som med raggningsrepliker? Att inledningen fyller en funktion allena; att fånga ens intresse. När det väl är gjort har det första intrycket gjort sitt och det är inte det man sedan minns utan helheten. Då blir slutsatsen således (ett Nesserskt favoritord som det verkar): Den första meningen är som den sprattlande masken på fiskkroken. När rycket kommer har man redan glömt hur det smakade men fast sitter man likaväl.
torsdag 27 juni 2013
Mannen som kunde tala med hästar
Jag undrar vad han sade, mannen jag passerade idag. Jag var på väg hem från jobbet på min cykel när jag passerade en parkerad cykel vid vägkanten. På pakethållaren satt ett knippe sommarblommor och grässtrån, fastklämda i en spretig kreation. Så meningslöst att plocka blommor när de sannolikt inte överlever cykelturen konstaterade jag men då fick jag syn på honom. Mannen som stod vid hästhagen, med armarna i sidorna, i ivrigt samspråk med en häst med munnen full av gräs.
Trots min höga fart hann jag notera att gräset i hästens mun var betydligt längre än det gräs som fanns att tillgå i hagen. Hästen hade serverats dessa godsaker från en utsträckt manshand och hade säkert inte undgått att se att det fanns mer av det goda på pakethållaren.
Mannen slutade inte prata när jag passerade och hästen slutade inte tugga. Den hade öronen riktade framåt, mot mannen och cykeln och mannen såg bara hästen. Jag undrar vad han sade, mannen som plockat blommor till en häst.
Trots min höga fart hann jag notera att gräset i hästens mun var betydligt längre än det gräs som fanns att tillgå i hagen. Hästen hade serverats dessa godsaker från en utsträckt manshand och hade säkert inte undgått att se att det fanns mer av det goda på pakethållaren.
Mannen slutade inte prata när jag passerade och hästen slutade inte tugga. Den hade öronen riktade framåt, mot mannen och cykeln och mannen såg bara hästen. Jag undrar vad han sade, mannen som plockat blommor till en häst.
onsdag 26 juni 2013
Frågorna
Min fyraåring är en nyfiken liten man och har så varit sedan han slog upp sina ögon och såg världen. När han lärt sig prata frågade han "vafföj då?" på det mesta vi sade till honom. Han är numera en relativt upplyst men fortfarande frågvis pöjk och jag hoppas att han kommer att förbli det.
Kanske är frågorna det mest centrala för framgång och utveckling. Inom mitt yrkesområde är den sokratiska metoden, dvs att ställa öppna utforskande frågor, ett vedertaget sätt att få en person att nå nya insikter om sig själv. Men det är en konst att ställa frågor, bra frågor, som utmanar. Det är också en konst att uppskatta frågor, att se dem som något produktivt och främjande istället för hot. Inte bara i arbetslivet utan även privat.
Som arbetssökande har jag ramlat över en och annan annons där arbetssökande själva annonserar efter ett jobb. De beskriver vilka kvaliteter de söker hos en arbetsgivare och sin blivande chef. Härligt, tycker jag, i dessa tider när arbetslösa tvingas söka alla jobb som finns oavsett hur bra de matchar ens intressen och kompetens.
Jag läste också någonstans att man som modern chef och ledare ska söka efter de CV:n där personen beskriver vilka ambitioner och mål den har i sitt yrkesliv snarare än en lista över sina historiska meriter. Vad vi åstadkommit säger en del om oss, visst, men för en ny arbetsgivare är det ju snarare av intresse vad man tänker sig kunna tillföra och bidra med i framtiden. Jag har på ett mycket givande intervjutillfälle t ex fått frågan: "Varför ska vi investera i dig?" Den frågan går att använda sig av på flera livsområden. Alla vi med författardrömmar bör ta sig en funderare kring när man skriver sitt följebrev. Varför ska ett förlag investera i just dig? Har Du det vi söker?
Om du gjort din research har du med största sannolikhet sökt dig till de som kan motsvara det du söker. Det bästa man som behandlare kan önska är att arbeta med patienter/klienter som är motiverade, de som själva sökt hjälp och som agerat för att påbörja en förändring. Och därmed är hälften redan vunnet.
Frågor på det?; )
Kanske är frågorna det mest centrala för framgång och utveckling. Inom mitt yrkesområde är den sokratiska metoden, dvs att ställa öppna utforskande frågor, ett vedertaget sätt att få en person att nå nya insikter om sig själv. Men det är en konst att ställa frågor, bra frågor, som utmanar. Det är också en konst att uppskatta frågor, att se dem som något produktivt och främjande istället för hot. Inte bara i arbetslivet utan även privat.
Som arbetssökande har jag ramlat över en och annan annons där arbetssökande själva annonserar efter ett jobb. De beskriver vilka kvaliteter de söker hos en arbetsgivare och sin blivande chef. Härligt, tycker jag, i dessa tider när arbetslösa tvingas söka alla jobb som finns oavsett hur bra de matchar ens intressen och kompetens.
Jag läste också någonstans att man som modern chef och ledare ska söka efter de CV:n där personen beskriver vilka ambitioner och mål den har i sitt yrkesliv snarare än en lista över sina historiska meriter. Vad vi åstadkommit säger en del om oss, visst, men för en ny arbetsgivare är det ju snarare av intresse vad man tänker sig kunna tillföra och bidra med i framtiden. Jag har på ett mycket givande intervjutillfälle t ex fått frågan: "Varför ska vi investera i dig?" Den frågan går att använda sig av på flera livsområden. Alla vi med författardrömmar bör ta sig en funderare kring när man skriver sitt följebrev. Varför ska ett förlag investera i just dig? Har Du det vi söker?
Om du gjort din research har du med största sannolikhet sökt dig till de som kan motsvara det du söker. Det bästa man som behandlare kan önska är att arbeta med patienter/klienter som är motiverade, de som själva sökt hjälp och som agerat för att påbörja en förändring. Och därmed är hälften redan vunnet.
Frågor på det?; )
tisdag 25 juni 2013
Det skall vi fira
Efter en månads bloggande och hittills över 700 sidvisningar, med 30 % nya och 70% återkommande läsare, har jag nu fått min första kommentar. Trevligt!
Det firar jag med en klassiker i bok- och skrivbloggarvärlden; en enkät.
1. Vilken bok läste du senast?Alex Schulmans " Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Det gick fort och var lättsmält.
2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
"Sju jävligt långa dagar", av Jonathan Tropper.
3. Starkaste bokminne från barndomen?
Serien om Kulla-Gulla. Martha Sandwall Bergström hade ett sätt att skriva som gjorde att man var Kulla-Gulla, man var där och man skrattade och grät med dem.
4. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Ingen aning, gissar på 50-50 faktiskt.
5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Det är en blandning av rekommendationer, topplistan och recensioner. Jag märker att jag väljer bort vissa, tex fantasy och romance. Varför? Troligen för att jag inte kommer att skriva något liknande själv och därför inte ser något mervärde i att läsa det när jag kan läsa annat.
6. När blir en bok för lång?
+500 sidor typ. Eller när den innehåller för mycket blurr om ingenting.
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Ja, ibland hellre. Mister Pip av Lloyd Jones läste jag på engelska och det var en ren njutning.
8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Dennis Lehanes "Patient 67". Om och om igen.
9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Om jag inte blivit gripen av handlingen efter hundra sidor kommer jag inte att bli det. Då byter jag till nästa i högen. Men det känns aldrig bortkastat. Det går alltid att analysera vad som gjorde att författaren misslyckades med att fånga mig och lägga på minnet att den trots allt blivit utgiven och därmed också har någon slags kvalitet. Undantaget om författaren råkar vara förlagets kassako. Inga namn nämnda.
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Som jag sa, fantasy finns inte. Deckare är den dominerande arten, följt av barnböcker.
11. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej. Aldrig. Det är den åttonde dödssynden.
12. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Svår fråga. Svaret blir ingen deckare för hur spännande eller groteska de än är är det ändå inte den typen av böcker som sätter de djupaste spåren. "Svinalängorna" var stark. "Törnfåglarna" var omvälvande. Det skulle också kunna vara ”Flugornas herre” av William Golding. Det blir extra hemskt när det handlar om barn. Nä, jag vet bara att det hela tiden kommer nya som griper tag på olika sätt. Man förändras ju.
13. Om du bara fick läsa en enda bok till i ditt liv, vilken skulle du välja?
"Utvandrarna", av Vilhelm Moberg.
14. Vilken bok önskar du att du skrivit?
Ingen speciell men en bok som betytt något för någon. En bok som givit tröst, erbjudit en lösning, roat eller hållit någon i sitt grepp. En tankeväckare eller en inspirationskälla.
Det firar jag med en klassiker i bok- och skrivbloggarvärlden; en enkät.
1. Vilken bok läste du senast?Alex Schulmans " Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Det gick fort och var lättsmält.
2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
"Sju jävligt långa dagar", av Jonathan Tropper.
3. Starkaste bokminne från barndomen?
Serien om Kulla-Gulla. Martha Sandwall Bergström hade ett sätt att skriva som gjorde att man var Kulla-Gulla, man var där och man skrattade och grät med dem.
4. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Ingen aning, gissar på 50-50 faktiskt.
5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Det är en blandning av rekommendationer, topplistan och recensioner. Jag märker att jag väljer bort vissa, tex fantasy och romance. Varför? Troligen för att jag inte kommer att skriva något liknande själv och därför inte ser något mervärde i att läsa det när jag kan läsa annat.
6. När blir en bok för lång?
+500 sidor typ. Eller när den innehåller för mycket blurr om ingenting.
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Ja, ibland hellre. Mister Pip av Lloyd Jones läste jag på engelska och det var en ren njutning.
8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Dennis Lehanes "Patient 67". Om och om igen.
9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Om jag inte blivit gripen av handlingen efter hundra sidor kommer jag inte att bli det. Då byter jag till nästa i högen. Men det känns aldrig bortkastat. Det går alltid att analysera vad som gjorde att författaren misslyckades med att fånga mig och lägga på minnet att den trots allt blivit utgiven och därmed också har någon slags kvalitet. Undantaget om författaren råkar vara förlagets kassako. Inga namn nämnda.
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Som jag sa, fantasy finns inte. Deckare är den dominerande arten, följt av barnböcker.
11. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej. Aldrig. Det är den åttonde dödssynden.
12. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Svår fråga. Svaret blir ingen deckare för hur spännande eller groteska de än är är det ändå inte den typen av böcker som sätter de djupaste spåren. "Svinalängorna" var stark. "Törnfåglarna" var omvälvande. Det skulle också kunna vara ”Flugornas herre” av William Golding. Det blir extra hemskt när det handlar om barn. Nä, jag vet bara att det hela tiden kommer nya som griper tag på olika sätt. Man förändras ju.
13. Om du bara fick läsa en enda bok till i ditt liv, vilken skulle du välja?
"Utvandrarna", av Vilhelm Moberg.
14. Vilken bok önskar du att du skrivit?
Ingen speciell men en bok som betytt något för någon. En bok som givit tröst, erbjudit en lösning, roat eller hållit någon i sitt grepp. En tankeväckare eller en inspirationskälla.
måndag 24 juni 2013
Nytta med nöje
Det är en del som behöver göras. På huset bland annat. När solen skiner står jag gärna ute och skrapar fasader och målar och eftersom detta göra är relativt lättsamt för huvudet kan jag ägna mig åt karaktärsmålningar, intrigbyggen och annat romanrelaterat även när jag renoverar hus. Så fiffigt av mig. Enda problemet är att jag skulle behöva ett verktyg eller en sladd som förde ner mina tankar i ett antal tecken i ett dokument så att jag slapp göra om allt en gång till sen.
Har gjort lite research inför min kommande uppföljare (ja, jag kan bara inte låta bli. Jag är ju "less" på min första, om ni minns?). Av de hjälpmedel/ordbehandlingsprogram jag hittat på verkar Scrivener vara the shit. Någon som har någon annan erfarenhet får gärna lämna en kommentar här. Jag måste organisera nästa projekt bättre så att jag inte hamnar i samma frustration när det drar ihop sig till redigering av den.
Vad ska uppföljaren då handla om? Jo, jag fortsätter väl på den bana jag slagit in på: det handlar om ett olöst mordfall från tidigt nittonhundratal på en kvinnotjusare på Sandslån, Ångermanland, som kombineras med en nutida historia av en någon *ähum* sexuell karaktär. Jag har listat de berättarperspektiv jag tänkt mig och av bara farten identifierat fyra tänkbara gärningsmän. Nu har jag den delikata uppgiften att bestämma mig för vem som blir den lurigaste mördaren.
Och socialarbetarperspektivet då, undrar ni kanhända. Ja, Annie Ljung får häcken full av anmälningar gällande unga flickor som lockas att tjäna lätta pengar genom att fördärva sitt liv på olika sätt. Speciellt en ung flicka är riktigt illa ute och tycks ha mycket på sitt samvete. Mycket mer än Annie vill veta...
Har gjort lite research inför min kommande uppföljare (ja, jag kan bara inte låta bli. Jag är ju "less" på min första, om ni minns?). Av de hjälpmedel/ordbehandlingsprogram jag hittat på verkar Scrivener vara the shit. Någon som har någon annan erfarenhet får gärna lämna en kommentar här. Jag måste organisera nästa projekt bättre så att jag inte hamnar i samma frustration när det drar ihop sig till redigering av den.
Vad ska uppföljaren då handla om? Jo, jag fortsätter väl på den bana jag slagit in på: det handlar om ett olöst mordfall från tidigt nittonhundratal på en kvinnotjusare på Sandslån, Ångermanland, som kombineras med en nutida historia av en någon *ähum* sexuell karaktär. Jag har listat de berättarperspektiv jag tänkt mig och av bara farten identifierat fyra tänkbara gärningsmän. Nu har jag den delikata uppgiften att bestämma mig för vem som blir den lurigaste mördaren.
Och socialarbetarperspektivet då, undrar ni kanhända. Ja, Annie Ljung får häcken full av anmälningar gällande unga flickor som lockas att tjäna lätta pengar genom att fördärva sitt liv på olika sätt. Speciellt en ung flicka är riktigt illa ute och tycks ha mycket på sitt samvete. Mycket mer än Annie vill veta...
lördag 22 juni 2013
Sommarprat
Idag kunde man lyssna till sommarens första sommarpratare i P1, Jonas Gardell. Han lyckades igen; han vinner ens hjärta och sen skruvar han till det så att man får en konstig bismak i munnen och inte vet om man ska skratta eller gråta. Förra årets höjdpunkter var Märta Tikkanen och Jo Nesbö, den första grät jag med och den sistnämnde skrattade jag åt. I år tror jag på Mikael Niemi och Carolina Gynning. Det lär bli dubbelskratt.
På tal om Niemi; hans "Fallvatten" ligger på nattduksbordet och väntar. Vad läser ni i hängmattan då? Jag har börjat på Alex Schulmans "Att vara med henne..." och jag tycker att den är fin fastän den inte bjuder något motstånd. Den är vacker och härlig och njutbar men nästa bok måste bli en ruskig historia för det är ju det man egentligen vill ha när solen skiner; mörker, knarrande dörrar och någon som lurar i buskarna.
På tal om Niemi; hans "Fallvatten" ligger på nattduksbordet och väntar. Vad läser ni i hängmattan då? Jag har börjat på Alex Schulmans "Att vara med henne..." och jag tycker att den är fin fastän den inte bjuder något motstånd. Den är vacker och härlig och njutbar men nästa bok måste bli en ruskig historia för det är ju det man egentligen vill ha när solen skiner; mörker, knarrande dörrar och någon som lurar i buskarna.
torsdag 20 juni 2013
Kastar mig ut
Om två veckor slutar jag min nuvarande anställning. Jag har sagt upp mig. Jaha, säger folk, och ögonbrynen åker upp. Och vad ska du göra nu? Ingen aning, svarar jag. Jag har inget nytt jobb. Än. Allt jag vet är att jag ska skriva. Skriva klart första manuset och påbörja nästa. Skicka in till förlag och hålla tummarna. Blunda hårt och hoppas att det är nu. Min tur nu.
Man får hoppa och hoppas på uppvindar. Att det lyfter och att det bär av mot nya höjder.
Det är många som hejar på. Som tycker att man är modig och stark och underbar som vågar. Det väcker känslor. Längtan, avund, kanske vrede? Dödssynderna gör sig påminda.
För övrigt såg jag en imponerande bra film igår; "Huvudjägarna", efter en bok av Jo Nesbø. Jag har inte läst boken. Än. Men jag har läst andra av denne norske deckarförfattare som blåser mig av stolen gång på gång på gång. Har ni inte läst honom så sätt igång. Det kommer att bli en upplevelse ni sent ska glömma.
Vad ska ni läsa i hängmattan i sommar förresten? Jag ska läsa ovan nämnda, Keplers "Sandmannen" och en massa mer och samla på mig en rejäl dos inspiration inför hösten.
Man får hoppa och hoppas på uppvindar. Att det lyfter och att det bär av mot nya höjder.
Det är många som hejar på. Som tycker att man är modig och stark och underbar som vågar. Det väcker känslor. Längtan, avund, kanske vrede? Dödssynderna gör sig påminda.
För övrigt såg jag en imponerande bra film igår; "Huvudjägarna", efter en bok av Jo Nesbø. Jag har inte läst boken. Än. Men jag har läst andra av denne norske deckarförfattare som blåser mig av stolen gång på gång på gång. Har ni inte läst honom så sätt igång. Det kommer att bli en upplevelse ni sent ska glömma.
Vad ska ni läsa i hängmattan i sommar förresten? Jag ska läsa ovan nämnda, Keplers "Sandmannen" och en massa mer och samla på mig en rejäl dos inspiration inför hösten.
onsdag 19 juni 2013
Bokmässan och härliga möten
Nu är hotellet bokat. En dyr historia, men så går det när man är sent ute. Om jag vinner Hemmets Veckotidnings novellpris bekostar de vistelsen och det vore ju mycket lägligt men man kan inte satsa alla slantar på bara en häst, som det heter.
Vilka ser jag fram emot att lyssna till på Bokmässan då? Håkan Nesser kommer. Och Amanda Hellberg. Jag hoppas också återse goa Johanna Schreiber som debuterat i vår med en ungdomsbok; "Carlstensveckan" och som jag delade tågsäte med på hemresan förra hösten. En sprudlande kvinna som gjorde ett levnadsglatt, härligt intryck och generöst delade med sig av skrivartips och annat nyttigt.
LITET Förlag deltar i år också. Jag ser fram emot att hälsa på förlagets trevliga VD Nina Larsdotter Lööw som jag har haft kontakt med tidigare. Vem vet vad framtiden har i sitt sköte men där i slutet på september har jag sannolikt hunnit några kapitel i roman nr 2 i serien om socionomen Annie Ljung och byborna i vackra Ådalen.
Förutom att läsa och skriva hoppas jag på en avkopplande sommar med många härliga möten. Vänner man längtat efter. Platser. Dofter. Det grönsvarta vattnet i Butjärn, glittret på Ångermanälven vid Höga Kusten-bron, saltvattnet i Nordingrå. Tunnbröd, sill och smultron. Åh, norrländska sommar, vi ses snart.
Vilka ser jag fram emot att lyssna till på Bokmässan då? Håkan Nesser kommer. Och Amanda Hellberg. Jag hoppas också återse goa Johanna Schreiber som debuterat i vår med en ungdomsbok; "Carlstensveckan" och som jag delade tågsäte med på hemresan förra hösten. En sprudlande kvinna som gjorde ett levnadsglatt, härligt intryck och generöst delade med sig av skrivartips och annat nyttigt.
LITET Förlag deltar i år också. Jag ser fram emot att hälsa på förlagets trevliga VD Nina Larsdotter Lööw som jag har haft kontakt med tidigare. Vem vet vad framtiden har i sitt sköte men där i slutet på september har jag sannolikt hunnit några kapitel i roman nr 2 i serien om socionomen Annie Ljung och byborna i vackra Ådalen.
Förutom att läsa och skriva hoppas jag på en avkopplande sommar med många härliga möten. Vänner man längtat efter. Platser. Dofter. Det grönsvarta vattnet i Butjärn, glittret på Ångermanälven vid Höga Kusten-bron, saltvattnet i Nordingrå. Tunnbröd, sill och smultron. Åh, norrländska sommar, vi ses snart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)