När något slår an

Måndag idag då. Starten på en ny vecka, min sista vecka med manuset innan det åter igen går en vända till förläggaren. Efter två veckor med att checka av tidslinjen och flödet av scener har jag idag ägnat mig åt just början. Inledningen. De första femtio sidorna. Det som ska säga smask. Läsaren ska falla pladask.

Man brukar prata om det där viktiga anslaget. I böcker och på film. Inledningen ska sätta tonen, ge ett löfte till läsaren/tittaren om vad som komma skall och gärna kroka fast läsaren så att den bara måste läsa vidare. Utöver det ska man så fort som möjligt berätta något om karaktärernas mål och drömmar, deras drivkrafter och vad som står på spel.

Vi ska lära känna dem och vilja följa och heja på dem.

Det ni.

Lite som speed dating det där, kanske. Har aldrig provat det själv men tänker mig att man lär ha en redig pitch, sälja sitt fantastiska jag på sju sekunder. Ja, det sägs att allt avgörs på sju sekunder. Stunden när allt kan hända.

Ett handslag. Eller ögonkontakt. Man möts i ett spontant leende. En doft. Feromonerna ni vet. 

Ett ögonblicksverk. Antingen blir man nyfiken på mer eller så har kaffet svalnat och man slår ihop boken.

Som tur är finns det människor som är generösa nog att ge det en andra chans eller åtminstone lite mer tid än sju sekunder eller femtio sidor.

Personligen är jag oerhört snabbt förtjust eller avskräckt, både vad gäller film, böcker eller människor. Kräsen skulle vissa säga. Ja. Det finns oerhört mycket bra litteratur och film. Och folk. När man har läst så pass mycket och träffat så många människor så kan man våga sig på att lita på sin magkänsla.

Men med människor precis som med böcker kan första intrycket,  anslaget, vara fenomenalt och det kan vara riktigt trevligt men sedan kommer mittenpartiet, när det måste in lite ny eld i brasan. Ibland tuffar det på riktigt bra här också ända tills på slutet, då kan det bli både snopet och snöpligt och hafsigt och gud vet vad.

Det krävs en hel del för att skriva en bra historia. För att summera så är väl att skriva en läsvärd, spännande bok lite som de flesta relationer: det behövs ett smaskigt anslag, en bibehållen glöd, gärna med inslag av mystik och ny energi längs vägen. Och när det ska avslutas så se till att det görs med stil och en väl ihopknuten säck. Finns inte dessa delar är det troligen ingen bok eller relation man får något djupare intryck av.

Boktips: "Nattfåk" av Johan Theorin.  (Den boken har ett av de bästa anslag jag vet.)

Filmtips: Twin Peaks