Det knackade hurtigt på dörren nyss och jag stack ut mitt otvättade huvud ur skrivarbubblan (har ledig dag för att prioritera att skriva klart manus denna månad) för att heja på grannen som kanske behövde låna lite kaffe?
Jag möttes av en bländvitt leende man och en välkammad kvinna som ville prata om dagens tema "var man finner tröst" och Rikets Sal. Fromheten själv stod på trappan. Blessed be the fruit, tänkte jag. May the Lord open. *
När de gått vidare - forfarande bländande leende - och jag stängt dörren såg jag för min inre syn hur min mamma hängde ut genom det nytvättade fönstret medan två ivriga vittnen försökte förmedla sitt budskap allt medan mamma kämpade och svettades med spröjsen. Allt hon behövde då var en hjälpande hand med fönsterputsen, hängande i fria luften allt medan de predikade från marken. Hon var närmare Gud är de och ändå fortsatte de prata...
Hon ville inte bjuda på kaffe och lyssna. Hon ville putsa fönster och kanske be dem dra åt helvete.
Var man finner tröst? Jo, det ska jag säga eder. I att göra det man älskar allra mest, med en envis tro och förtröstan om att det kan bära hela vägen till författarhimlen.
*The Handmaid´s Tale (ruggig, genialisk dystopi)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar