fredag 28 juli 2017

JAG GJORDE DET!

GAAAAAAAAAAAAAH.
Till alla som frågat och undrat så länge: "Hur går det med boken, Ulrika?"

Jorasåatte....
Manus är härmed inskickat. Jag har tryckt på knappen.

426 sidor, 606 488 tecken inklusive blanksteg.

Jag lovade att det var i år det skulle ske och nu alldeles nyss har jag äntligen skickat iväg min älskade mordhistoria till sju förlag. (Sju är mitt lyckonummer, som ni kanske förstår...)

Jag har varit öppen med att jag skriver på en bok hela tiden. Galet att avslöja en sån sak tycker vissa. För mig har det varit personlig taktik från första stund.
Jag behövde pressen och peppningen. Vetskapen om att andra väntade på ett resultat.
Det tog lite tid, men det var såå värt det!

Jag börjar med att tacka mig själv. För att jag trott på mig innan någon annan gjorde det, för att jag kämpat, stått ut, aldrig gett upp. Fy fasen vad drygt det har varit många gånger. Efter ett tjugotal omskrivningar och ändringar blir man ändå aldrig 100% nöjd. Men jag har alltid trott på min story och aldrig gett upp hoppet om att bli klar. Fan, jag har ju till och med bytt efternamn för några år sedan, bara för att ha ett passande författarnamn. (ha, gissar att många himlade med ögonen då)

Tack Josephine, för korrläsning om polisarbete.
Tack vänner och familj som bidragit med så mycket genom åren. Ingen nämnd, ingen glömd.
Tack Malin L, för att du sprang förbi mig på modets upplopp och skickade in ditt barnboksmanus på vinst och förlust. Jag vet ingen lika modig som du.

Tack också till Ninni Schulman för att din "Flicka med snö i håret" faktiskt inte alls var samma story som min som jag först befarade och som skakade om mig rejält. Jag avskydde dig faktiskt en stund innan jag lugnat ner mig och köpt boken. Nu har jag haft nöjet att lyssna på din och Caroline Erikssons podd och numera älskar jag dig.

Tack även till Åsa Träff och Camilla Grebe för att ni hann före att knipa titeln "Eld och djupa vatten" som jag haft som arbetsnamn i något år. Som jag grämde mig... men först till kvarn är det som gäller i bokvärlden. Jag kom ju på en ny titel till slut och faktiskt blev den ännu mer passande för just min story.

Jag vill också tacka den person som sa "mycket snack och lite verkstad" och "jag tror det när jag ser det" och alla de som lagt huvudet på sned och talat om för mig hur omöjligt det är att ge ut en bok. Tack för att ni gjorde mig så sugen att motbevisa er.  Ni har bara gett mig än mer norrländskt jävlaranamma.

Sist och störst: tack älskade Anders, som stöttat mig som ingen annan. Som ivrigt lyssnat på mina ideér, som ställt hundratals irriterande och viktiga frågor, som peppat och pushat och hejat på. Som testläst om och om igen och stått ut med mina humörsvängningar och kvävda skrik när jag svettats över ett olöst dilemma i storyn. Utan dig hade jag inte varit klar redan nu. Jag älskar dig.

Är jag nöjd med den nu? Jag är mer än nöjd. Jag älskar min story. Nu är det upp till proffsen och jag håller alla tummar för att en förläggare någonstans i Sverige faller pladask för just min mordhistoria.

Nu ska jag inte titta åt nästa manus på väldigt länge.
Nu ska jag bara vara ledig, läsa, pyssla, krama mina barn, träffa vänner, se filmer, träna. Vänta.

Men först blir det champagne!
SKÅL!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar