8 mars finns Rovhjärta i lager. Den 7 april smäller det. Bara fyrtio, flämtande dagar kvar och redan har jag fått de första recensionerna från några av de provläsare som fått ett okorrigerat förhandsexemplar skickat till sig.
Jag fulgrät när jag läste den första. Ögonen skummade först igenom hennes omdöme, smakade snabbt på tonen i orden, sen brast det. Tårarna sprutade, lättnadens suck har aldrig varit så tung och djup.
Hon hade målat en tavla också, av vad jag tror är hennes inre bild av min huvudperson Annies torp. Känslan att se sin bokvärld uppmålad på en duk, i vackra färger, är overklig. Att veta att man skapat inre bilder i människor, att man kan röra upp känslor och tankar. Beröra. Det är stort, så stort.
Fler recensioner trillar in, enbart lovord än så länge. Det är tacksamt virke att ladda med inför att den ska granskas av den stora massan där ute. Läsas, lyssnas på, jämföras med andra. Jag påminner mig varje dag om att jag trots allt är debutant. Att dem jag själv jämför mig med är giganterna som släppt tiotals böcker, som skrivit både bra, fantastiska och mindre bra böcker. Och att jag redan vunnit. Jag ska bli utgiven. En ynnest. Min livsdröm.
Jag älskar min saga. Jag älskar hur boken ser ut. Jag älskar titeln, som ju är den tredje jag fick ändra till efter att de tidigare hunnit bli tagna. Det var meningen, det blev så rätt.
40 dagar kvar som sagt. Fram till påsk är allt som vanligt. Sedan blir ingenting sig likt. Precis som i Rovhjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar