Jag har dansat halvnaken, pratat högt med mig själv, druckit gårdagens kaffe, sjungit falskt och hämtat nytt mod och envishet från en osynlig brunn, om och om igen. Men nu är det gjort. Igen.
Manuset är skickat till förlag. Ännu ett varv i skärselden.
En lektör, en agentur och tre testläsare senare.
Nästan på dagen två år sedan.
Och jag är så stolt över mig själv. Inte över att jag skrivit klart mitt manus (igen) utan en massa annat:
Att jag satte en deadline och höll den.
Att jag kunnat avhålla mig från Netflix. (det är faktiskt megastort)
Att jag inte ätit så mycket tröstgodis under redigeringen den här gången.
Att jag inte gett upp.
Mitt manus är så mycket bättre denna gång. All feedback från testläsare, lektör och agentur och alla timmar av ändringar som följt på det.
Så värt det.
Manuset är redo, jag är redo.
Och nu. Väntan.
Den olidliga.
Så hej mitt kära Netflix. We meet again.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar