Jag både förstår det och inte. Hur kan man finna ro att sitta och skriva när man är omgiven av så många sinnesupplevelser? Kanske just därför. För att man bara måste skriva ner det man upplever. Alla sinnen.
Sittande i en smäcker segelbåt. Vindstilla.
Vattnets kluckande mot skrovet.
Knarret från repen och masterna.
En stor fågel som sveper förbi strax ovanför vattenytan.
En obeskrivlig solnedgång. Solens strålar övergår i grönt precis när solen rinner ner över horisonten, lämnar oss med en eftersmak av fullkomlighet.
Vi åt och drack fantastiska saker men bäst var ändå Santiagos Bodega, på 207 Petronia Street.
(Santiago var för övrigt namnet på den gamle fiskaren i Hemingways "Den gamle och havet".)
Jag är full av intryck och inspiration inför det arbete som väntar med min roman och med Storytel. Tillbaka till verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar