Fyra veckor utan refusering nu.
Folk frågar om jag hört något från något förlag. Näpp, svarar jag glatt.
För det är som att gå med en oskrapad trisslott i fickan. Det kan vara en storvinst.
"Tänk om..."
Det är i princip helt osannolikt att just jag, på första försöket, skulle vara den som får Samtalet. Men någon ska de ju ringa. Medan dagarna går tänker jag att det.kan.bli.jag. Det kan vara min tur nu.
Jag har inget bättre för mig medan jag jobbar, diskar, tränar, uppfostrar barn och ser löven gulna och falla. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan.
Jag läser också. "Hon som vakar", av Caroline Eriksson läste jag precis ut och nu ligger "Utmarker" av Arne Dahl på nattduksbordet.
Jag rensade på skrivbordet också och fann några gamla bortglömda synopsis till bland annat en barnbok om barn till psykiskt sjuka från 2009. Jag hade påbörjat några kapitel och den var riktigt bra. Det är en märklig känsla att läsa något man hittat på för flera år sedan och sedan lagt i glömska.
Förutom synopsis till uppföljaren till deckare no 1 har jag synopsis till en ny roman också, en kärleksroman som spänner över femtio år. Om jag inte behövde jobba skulle jag skriva båda samtidigt och köra en vecka i taget med respektive story. De är helt olika både i genre och storyline och det skulle vara intressant att se hur skrivarprocessen gynnades eller hindrades av att ha parallella spår. Så många ideér, så lite tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar