torsdag 23 april 2015

Länge leve boken

Idag firas Världsbokdagen på olika sätt. I min sons förskoleklass får de besök av en författare som skrivit barnböcker och som själv gått på den skola hon nu kommer för att besöka. Det är så glädjande på många sätt att höra att skolan kombinerar glädjen för läsande och berättande med en lokal anknytning. Då blir det verkligt och påtagligt och möjligt.

Som liten kände jag ingen författare, jag hörde bara talas om några mina släktingar kände till. Jag hade gärna träffat andra eller fått fler möjligheter och stimulans att utveckla mitt skrivande. Istället satt jag själv, försjunken i sagornas värld och knåpade ensam på kammaren utan någon att bolla idéer med. Ändå var jag inte ensam. Vi skrev händelseböcker i skolan och jag minns särskilt en kille, Stefan, som hade en häst och alla historier han fabulerade ihop om denna häst. Hästen hette Douglas och var med om äventyr efter äventyr. Nu i vuxen ålder kan jag gissa att hästen blev en symbol för väldigt mycket för denne kille, som hade det svårt på flera sätt hemmavid och inte hade det så lätt. Vad han sysslar med idag vet jag inte, men jag hoppas och tror att det gick bra för honom. Tänk om vi hade fått sätta oss tillsammans och satsa lite mer på att skriva. En författargrupp för oss elever. Sporra varandra. Utveckla vår talang.

Berättandet. Vi har det i blodet. Sedan lägereldarnas tid har vi samlats, förenats och delat berättelser. Vad kan väl skapa samhörighet så mycket som en bok kan? Att vi läser samma berättelse och pratar om den, jämför, kritiserar, diskuterar. Vi gläds, vi skräms, vi delar och njuter. Älskade böcker, älskade historier. Alla har vi en favorit, i nutid och i dåtid. Den där berättelsen vi kan höra om och om igen. Känna igen oss i eller känna oss bort i. Idag sätter vi oss i bokcirklar eller skriver krönikor. Allt för att få berätta och bli berättad för. Uttrycka oss.

Ibland har historierna läkande effekt. Inom psykoterapin finns narrativ terapi, möjligheten att skriva om sin egen historia. Ändra. Se sin historia i ett nytt ljus. Hitta andra förklaringar och sanningar än de som gjorde oss sjuka. Det ligger en enorm kraft och makt i att skriva, skriva ner, skriva om, skriva in. Att sedan läsa det skrivna är nästa upplevelse. Jag fick en läsplatta i present en gång för många år sedan men den ligger ännu ouppackad. Jag behöver känna bokbladen mellan mina fingrar, lukten av papper och trycksvärta.

"Alla har en bok inom sig." Berätta den! (och läs bloggen med samma namn, den vill du inte missa)

Länge leve boken. Läs och skriv, idag och alla andra dagar på året.

tisdag 14 april 2015

Förverkliga drömmar


Jag drömde att jag sålde några av mina novellalster och fick ett arvode på totalt 57 000 kronor. Fatta lyckan.

Nåja. Man behöver sälja många noveller för att komma upp i den summan så här gäller det att sätta fart.

Skriver du noveller? Om de inte är för ekivoka,  innehåller rollatorer, sjukdomar eller döda husdjur kan du skicka in dem till en veckotidning:

http://hemmets.se/ar-du-bra-pa-att-skriva-noveller/

Jag testade förra året med en novell om en kvinna som provar kroki men den var (enligt ett mailsvar) alltför ekivok för veckotidningsredaktionen. Det var i alla fall den officiella förklaringen.

Nytt år, ny kraft. Fifty Shades har kanske sprängt nyrodnad mark även i damtidningarnas värld. Dags för ett nytt försök. Jag har 57 000 skäl...