måndag 23 februari 2015

Tolv saker

Med anledning av en artikel jag såg på Facebook idag om tolv saker vi måste sluta med, saker som inte är bra för oss och vår hälsa, måste jag göra ett litet inlägg och därmed ett avsteg från redigerandet som jag ändå inte höll på med eftersom jag var upptagen med nr 9 (se längre ned)

Artikeln, som dessutom var skriven av en psykologstuderande, var denna: http://viralking.se/12-saker-du-maste-sluta-gora-mot-dig-sjalv/

Det var tolv jättebra punkter. Inget fel i det. Problemet uppstår i "måste" och "sluta".

För att en människa ska ändra sitt beteende behövs två grundläggande faktorer och det är inte tvång eller avhållsamhet. Vi vet hur det gick för Romeo & Julia.

Vi behöver en anledning/motivationsgrund och medel. Alltså varför och hur.

Istället för att sluta med saker, vilket är s k överskottsbeteenden på KBT-språk (saker vi gör för mycket av), ska vi snarare öka på de saker vi gör för lite av (underskottsbeteenden). När vi ger plats åt bra grejer tvingar vi bort dåliga grejer. De får helt enkelt inte plats.

Så om vi gör om tolv sluta-beteenden till tolv göra-beteenden blir det så här:

 "12 saker du kan göra för att må bättre":

1. Spendera tid med rätt folk
2. Ta tag i problemen
3. Sätt dina egna behov längre fram
4. Blicka framåt (och släpp ditt förflutna)
5. Våga göra misstag
6. Skrid till verket/våga satsa
7. Se dig som en vinnare- inget offer
8. Börja förlåta, dig själv och andra.
9. Njut av småsaker
10. Var genuin - säg sanningen
11. Ta sorgen när den dagen kommer.
12. Var tacksam

Steffo Törnqvist var med i ett program som heter Renés brygga och Steffo är känd som livsnjutare. Hans filosofi, som han sa i TV, är den att eftersom vi inte vet vad som händer om en dag eller om en minut så ska vi leva så mycket vi bara kan. Äta och dricka det godaste. Göra det vi verkligen vill. Med dem som fyller vårt liv med mening, njutning och glädje.

Jag kan checka av 2, 4, 5, 6, 7 och 12. Har du gjort något idag som är i linje med de tolv punkterna?
Än hinner du! Dagen är inte slut än.
Vad vi vet.

ps. Om du känner den däringa psykologstudenten kan du tipsa henne om mitt inlägg. ds


måndag 9 februari 2015

Det närmar sig

tio tusen visningar. Alltid nåt tänker jag.

Ja ja. Jag vet att det inte är detsamma som antal läsare. Samma person kan ju sitta och tokuppdatera min sida som om den inte hade något annat liv. Eller så är det min mamma som är pensionär som sitter och klickar in sig på min blogg flera gånger per dag. Men inte tio tusen gånger. Det klarar inte ens hon, hur envis hon än är.

Jag började blogga om mitt skrivande. Ju längre tiden gick desto mer behov fick jag av att delge saker ur mitt dagliga arbete. Det är också de inläggen som fått flest och bäst omdömen. Det finns inte så många som skriver i min närhet.  I varje fall är det inte många som vågar berätta det. Däremot har jag hittat ett stort stöd i gruppen Författare på Facebook.

Man blir rätt ensam. Det är ett säreget arbete, detta med skrivande. Man får försaka mycket annat om det ska gå att få till ett liv med jobb, barn och fritid. Disciplin, tålamod och en stor stor kärlek till sin story. Och man får tåla ett platt arsle. För det blir det om man ska sitta på rumpan och författa romaner.

HA. Det vore nåt det. Ett reportage om bestseller-författarnas bakdelar. "Platt fall"- deckarnas sista kriminalhistoria.

Gud så rolig jag är.
Nu ska jag försöka redigera lite och sluta prokrastinera.
Vi hörs. Men det kanske dröjer lite.

onsdag 4 februari 2015

Inspirationskällor

Jag gör som idrottarna, jag försöker tänka mig att det händer. Visualisera. Att jag en dag kommer att stå där och ta emot publikens applåder och få diverse frågor. Om boken/böckerna, om mitt skrivande, vad som inspirerar mig.

Inspiration är så mycket. En person man möter. En tanke. En bild. En känsla.

Det vore lögn att säga att jag inte har med delar av mig själv i mina karaktärer. Det är ofrånkomligt. Det är tacksamt att hämta ur sina egna reflektioner och beteenden när man ska gestalta en person. Å andra sidan är det så mycket roligare att låna någon annan och försöka räkna ut hur hen skulle ha gjort. Det blir mera utmaning så.

Mannen på bussen som skäller ut chauffören
Kvinnan som bor i lägenheten bredvid och som du inte vet vad hon jobbar med. Bara att det verkar vara ett nattarbete.
Den gamla tanten på ICA som bär päls och köper en korvring och kondomer.
Mannen som tutar varje gång har kör över den där farthindret med sin moped.
Kollegan som har döpt sin hund till Satan bara för att få svära med godtagbar ursäkt.

Finns de? Kanske. Om du vill.
Är det du? Kanske. Kanske inte.

Jag redigerar med halva hjärtat och skriver på uppföljaren med den andra halvan. Jag har inspiration till mina nya historier och är så sugen på att få sätta igång. Bestämma vad de ska heta. Hur de ska se ut. Vad de drivs av. Vad de är rädda för.

Min lillasyster (som väntar och väntar på att jag ska redigera klart) sa att man inte får smaka på efterrätten innan man avslutat huvudrätten men jag tror att jag åtminstone måste få provsmaka för att orka stå ut tills att man får sätta tänderna i den helt och hållet.

Ett kapitel bara. För att jag vill.
Man lär ju ta vara på lusten när den infinner sig.