Min PT arrangerade i samarbete med en lokal nyhetstidning här i stan ett träningsprojekt där en kvinna gick med på att under 20 veckor följa ett program med kost och träning och låta sig följas av tidningen i fråga. Resultaten mättes och redovisades i olika former, via blogg och medier. Resultaten lät inte vänta på sig och både kvinnan och PT:n är numera rikskändisar på kuppen.
Träning och hälsa är väldigt inne nu. Så även författarskap. Kanske det vore något för en tidning eller någon annan intressent att hoppa på:
Författarprojektet: sponsra mig med lön i 6 månader och uppdraget blir att jag på heltid under ett halvår ska skriva klart en deckare. Ni följer skrivprocessen och rapporterar. Hur skapar man en plot? Hur går research till? Rekning av "brottsplats". Intervjuer med figurerna i boken.
En medial författardokusåpa. "Så skapas en deckardrottning."
Flipp eller flopp?
Filip & Fredrik? Felix Herngren? Alex Schulman? Linda Lindorff? Anyone?
I am all yours.
onsdag 28 januari 2015
Blogs and pods
Det finns massor med bra saker där ute, om skrivande och av skrivande. Författarpodden är ett hett tips och katinkabloggen en annan.
Ikväll är andra delen i nya serien "Deckarna" och ikväll är det Anna Jansson som står i fokus. Serien påminner lite om Så mycket bättre / Stjärnorna på slottet och är helt okej underhållning om man är deckarnörd som jag.
Läste härom dagen att i sommar anordnar Gotland en deckarfestival. Genast började det rycka i deckarbenen. Vill.dit. Men jag var sansad nog att förmana mig själv; om du ska dit får du allt redigera klart och skicka in ditt manus först. Annars kan du sitta hemma och skämmas.
Så nu är det full spätta framöver. Senast 1/4 ger jag mig och släpper manuset. Då får det bära eller brista. Igen. Sen kan jag äntligen börja på den efterlängtade Uppföljaren. Nytt mord, ny mördare, nytt motiv, nytt mordvapen. Och nya skrivarkunskaper. Som att jag behöver skriva i en annan turordning. Och att jag hatar att redigera så det är lika bra att vara någorlunda grundlig från början. Och att jag ska tänka i filmscener. Då funkar det. Och jag ska skriva på som attan innan sommaren och de långa, lata dagarna kommer när man inte vill sitta och stirra in i en dataskärm.
Vädret är en bra inspirationskälla på flera sätt. Min första bok handlar mycket om kyla. Den börjar på vintern och kylan och det instängda, norrländska följer med igenom boken. Uppföljaren kommer att utspela sig en sommar, en mycket het sommar. Folk ångar upp och tar av sig kläderna, bokstavligen.
Huga, så bra det kommer att bli.
Ikväll är andra delen i nya serien "Deckarna" och ikväll är det Anna Jansson som står i fokus. Serien påminner lite om Så mycket bättre / Stjärnorna på slottet och är helt okej underhållning om man är deckarnörd som jag.
Läste härom dagen att i sommar anordnar Gotland en deckarfestival. Genast började det rycka i deckarbenen. Vill.dit. Men jag var sansad nog att förmana mig själv; om du ska dit får du allt redigera klart och skicka in ditt manus först. Annars kan du sitta hemma och skämmas.
Så nu är det full spätta framöver. Senast 1/4 ger jag mig och släpper manuset. Då får det bära eller brista. Igen. Sen kan jag äntligen börja på den efterlängtade Uppföljaren. Nytt mord, ny mördare, nytt motiv, nytt mordvapen. Och nya skrivarkunskaper. Som att jag behöver skriva i en annan turordning. Och att jag hatar att redigera så det är lika bra att vara någorlunda grundlig från början. Och att jag ska tänka i filmscener. Då funkar det. Och jag ska skriva på som attan innan sommaren och de långa, lata dagarna kommer när man inte vill sitta och stirra in i en dataskärm.
Vädret är en bra inspirationskälla på flera sätt. Min första bok handlar mycket om kyla. Den börjar på vintern och kylan och det instängda, norrländska följer med igenom boken. Uppföljaren kommer att utspela sig en sommar, en mycket het sommar. Folk ångar upp och tar av sig kläderna, bokstavligen.
Huga, så bra det kommer att bli.
onsdag 21 januari 2015
Back in business
Det är ett år sedan jag såg åt mitt manus. Ett år har det legat i träda, ofrivilligt. Det kom en skilsmässa emellan. Och lite annat.
Men nu jädrar i min låda är det fart på deckarkärringen igen. Jag skär och karvar och dödar darlings. Och det blir så mycket bättre.
Avhållsamhet och distans var det som behövdes. För jag var less. Riktigt less. Men nu. Nu läser jag och gillar. Jag gillar och känner att det här, det här kan bli riktigt bra.
Och så raderar jag lite. Femtio sidor kan jag nog ta bort utan att det gör något. Det är 424 sidor nu så det är ingen kortnovell direkt. Spänningsroman. Norrländskt drama. Ond bråd död och relationer. Och tok. Massa tok. Och lite sex. Och älgar förstås. Det gillar tyskarna.
Jag tänker i filmscener. Då blir det lite enklare med strukturen. Och roligare. Och så fantiserar jag om vilka jag vill se i huvudrollerna. Lotta Tejle är självskriven. Och Dorsin vore skoj. Det finns många Ove Sundberg i Kramfors. I Gävle också för den delen.
Men nu jädrar i min låda är det fart på deckarkärringen igen. Jag skär och karvar och dödar darlings. Och det blir så mycket bättre.
Avhållsamhet och distans var det som behövdes. För jag var less. Riktigt less. Men nu. Nu läser jag och gillar. Jag gillar och känner att det här, det här kan bli riktigt bra.
Och så raderar jag lite. Femtio sidor kan jag nog ta bort utan att det gör något. Det är 424 sidor nu så det är ingen kortnovell direkt. Spänningsroman. Norrländskt drama. Ond bråd död och relationer. Och tok. Massa tok. Och lite sex. Och älgar förstås. Det gillar tyskarna.
Jag tänker i filmscener. Då blir det lite enklare med strukturen. Och roligare. Och så fantiserar jag om vilka jag vill se i huvudrollerna. Lotta Tejle är självskriven. Och Dorsin vore skoj. Det finns många Ove Sundberg i Kramfors. I Gävle också för den delen.
torsdag 15 januari 2015
Ångermanländskan
Jag skriver inte på dialekt men älskar att läsa ångermanländska. Det fanns en man i min hemby som skrev en bok om byadialekten. Den hette "Hemspråke" och var en klockren beskrivning av hur man pratade i vår lilla by. Jag minns också min gamle släkting som satt på ålderdomshemmet i byn. Han blev uppåt hundra år och var klar i huvudet ända till slutet. När vi träffades sade han något som förmodligen skulle ha varit obegripligt för en sörlänning: "Ja, dä va trevlitt å va hennä, lava je." Det betyder att det var trevligt att vara här med er.
Jag försöker behålla min dialekt så gott det går men det är klart att jag måste justera vissa uttryck och ord för att inte skapa förvirring. Mina patienter brukar påpeka att mitt sätt att prata skapar ett omedelbart förtroende och det har visat sig i kundundersökningar att säljare som pratar norrländska (vad nu det är) säljer bättre än andra.
Språket gör saker med oss, vare sig det är en text vi läser eller en melodi vi hör. Om ni tänker på det är vissa dialekter roligare än andra, vissa låter nästan lite korkade och andra snorkiga. Komiker och skådespelare vet att använda detta.
Jag skickade in mitt novellbidrag till Föreningen Arbetarskrivare igår. Efteråt upptäckte jag till min stora glädje att de har två ångermanländska författare i juryn. Den ena, Maria Hamberg, kände jag till men Pelle Olsson var ett nytt namn för mig. Maria Hamberg vann Ivar-Lo-priset 2012 och jag har en bok av henne som min mamma gav mig alldeles före jul; "Några gjorde hålen." Maria är f d industriarbetare och från Docksta, bara några mil från min hemby.
Ångermanland, ja till och med självaste Kramfors kommun har tre stora författarnamn i sin samling med Therese Söderlind och deckarförfattaren Bo R Holmberg och ovan nämnda Maria.
I Örnsköldsvik föder man hockeytalanger. I Kramfors föder man författare.
Det är nåt med bergen och älven. Det finns så många historier. Om människorna, om vardagen, om det hisnande landskapet. Det går inte att låta bli.
Eller som man säger där jag kommer ifrån; "Jänta sitt hennä med näsa i boka hele dan. Å barä skriv å skriv. Va ska dä va bra för? Ut å skaff dä ett jobb. Höru va ja säj?"
Nä, hörrö duru. Hör på nö.
Dä gå barä inte å låte bli. Ja vill dä hennä ja. Dä ä meninga.
Om man barä ävles litt till så gåre.
Så dä så.
Jag försöker behålla min dialekt så gott det går men det är klart att jag måste justera vissa uttryck och ord för att inte skapa förvirring. Mina patienter brukar påpeka att mitt sätt att prata skapar ett omedelbart förtroende och det har visat sig i kundundersökningar att säljare som pratar norrländska (vad nu det är) säljer bättre än andra.
Språket gör saker med oss, vare sig det är en text vi läser eller en melodi vi hör. Om ni tänker på det är vissa dialekter roligare än andra, vissa låter nästan lite korkade och andra snorkiga. Komiker och skådespelare vet att använda detta.
Jag skickade in mitt novellbidrag till Föreningen Arbetarskrivare igår. Efteråt upptäckte jag till min stora glädje att de har två ångermanländska författare i juryn. Den ena, Maria Hamberg, kände jag till men Pelle Olsson var ett nytt namn för mig. Maria Hamberg vann Ivar-Lo-priset 2012 och jag har en bok av henne som min mamma gav mig alldeles före jul; "Några gjorde hålen." Maria är f d industriarbetare och från Docksta, bara några mil från min hemby.
Ångermanland, ja till och med självaste Kramfors kommun har tre stora författarnamn i sin samling med Therese Söderlind och deckarförfattaren Bo R Holmberg och ovan nämnda Maria.
I Örnsköldsvik föder man hockeytalanger. I Kramfors föder man författare.
Det är nåt med bergen och älven. Det finns så många historier. Om människorna, om vardagen, om det hisnande landskapet. Det går inte att låta bli.
Eller som man säger där jag kommer ifrån; "Jänta sitt hennä med näsa i boka hele dan. Å barä skriv å skriv. Va ska dä va bra för? Ut å skaff dä ett jobb. Höru va ja säj?"
Nä, hörrö duru. Hör på nö.
Dä gå barä inte å låte bli. Ja vill dä hennä ja. Dä ä meninga.
Om man barä ävles litt till så gåre.
Så dä så.
tisdag 13 januari 2015
Ur det svarta
Det är vinter. Det är mörkt och kallt. Värmen känns långt borta. Det är många som lider just nu där ute. Flera av de som gått igenom svåra kriser säger att den bästa hjälpen de fått eller hittat är genom att träffa andra som gått igenom något liknande. Att få höra andras berättelse, andra som vet vad de pratar om, har för många visat sig ovärderligt. Just andras exempel kan leda en rätt, mot rätt hjälp.
Psykisk ohälsa är vanligare än man kan tro och inget att skämmas över. Det finns olika slags hjälp; medicin, stödgrupper, information och kunskap. Tips och vägledning. Vänner. Medmänniskor. Hopp.
På Gävleborgs läns landstings hemsida finns människors egna berättelser och jag hittade en som jag vill tipsa om här:
http://www.1177.se/Gavleborg/Tema/Psykisk-halsa/Personliga-berattelser/Reportage/Reportage-Lotta-fick-en-depression/
Och som Triad sjöng: "Låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen."
Och tveka inte att ta hjälp. Det är du skyldig dig själv.
Psykisk ohälsa är vanligare än man kan tro och inget att skämmas över. Det finns olika slags hjälp; medicin, stödgrupper, information och kunskap. Tips och vägledning. Vänner. Medmänniskor. Hopp.
På Gävleborgs läns landstings hemsida finns människors egna berättelser och jag hittade en som jag vill tipsa om här:
http://www.1177.se/Gavleborg/Tema/Psykisk-halsa/Personliga-berattelser/Reportage/Reportage-Lotta-fick-en-depression/
Och som Triad sjöng: "Låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen."
Och tveka inte att ta hjälp. Det är du skyldig dig själv.
måndag 12 januari 2015
Novelltider
Som ni trogna bloggläsare vet har jag en fäbless för noveller. Nu kan ni som är skribenter och har samma preferenser som jag (eller vill tjäna en slant) bita tag i dessa tävlingsmoment.
För övrigt såg jag filmen The Great Gatsby från 2013 härom dagen och tyckte mycket om den. Den baserar sig på F Scott Fitzgeralds klassiska roman från 1925. Jag har ännu inte haft den äran att läsa denna roman men det får bli en av årets uppgifter. Ska man bli bra på att skriva måste man unna sig att läsa. Studera hantverket. Att studera film kan också bidra till en utveckling i skrivandet. Fundera på en scen ur en film och hur du på bästa sätt skulle kunna skriva den så att texten fångar läsaren på samma sätt som du som tittare fångas av filmscenen, hur man får läsaren att känna det man känner som åskådare. I skriften kan vi använda alla fem sinnen eller varför inte även vårt sjätte sinne? Det där som säger oss att vi ska fortsätta framåt eller den där känslan av annalkande fara innan vi smakat, sett, hört, känt eller luktat oss till det. Det som får oss att ta en annan väg. Byta riktning. För-synen.
Om ni vill ha lite lättsmälta tips på hur man svänger ihop en novell kan ni läsa mer här.
För övrigt såg jag filmen The Great Gatsby från 2013 härom dagen och tyckte mycket om den. Den baserar sig på F Scott Fitzgeralds klassiska roman från 1925. Jag har ännu inte haft den äran att läsa denna roman men det får bli en av årets uppgifter. Ska man bli bra på att skriva måste man unna sig att läsa. Studera hantverket. Att studera film kan också bidra till en utveckling i skrivandet. Fundera på en scen ur en film och hur du på bästa sätt skulle kunna skriva den så att texten fångar läsaren på samma sätt som du som tittare fångas av filmscenen, hur man får läsaren att känna det man känner som åskådare. I skriften kan vi använda alla fem sinnen eller varför inte även vårt sjätte sinne? Det där som säger oss att vi ska fortsätta framåt eller den där känslan av annalkande fara innan vi smakat, sett, hört, känt eller luktat oss till det. Det som får oss att ta en annan väg. Byta riktning. För-synen.
Om ni vill ha lite lättsmälta tips på hur man svänger ihop en novell kan ni läsa mer här.
torsdag 8 januari 2015
Bränner du?
Nej, svarar varje norrlänning omedelbart och tror att man syftar på hembränning men jag talar förstås om att bränna ut sig. Alla människor som rusar genom livet och böjer sig baklänges för att vara så duktiga. Som tror att man måste, borde, lite mer. Aldrig nog. Skynda, skynda.
Jag fick tips om en artikel:
http://www.naturvetarna.se/Om-oss/Tidningen-Naturvetare/Artikelarkiv/Nr-2-2014/Ingen-tackar-dig-nar-du-blir-sjukskriven-/
Så är det. Precis så.
På tal om nyårslöften kan du väl lova dig själv det. Att sluta upp med alla dina dumheter. Tyck om dig själv precis som du är och bli så där nöjd och belåten som han barfotamannen som förälskar sig i stenar. Ernst Kirschsteiger heter han. Älskad och avskydd.
Det skulle bli en bra boktitel om självkänsla det; "Mannen som förälskade sig i en sten."
Hm.
Jag fick tips om en artikel:
http://www.naturvetarna.se/Om-oss/Tidningen-Naturvetare/Artikelarkiv/Nr-2-2014/Ingen-tackar-dig-nar-du-blir-sjukskriven-/
Så är det. Precis så.
På tal om nyårslöften kan du väl lova dig själv det. Att sluta upp med alla dina dumheter. Tyck om dig själv precis som du är och bli så där nöjd och belåten som han barfotamannen som förälskar sig i stenar. Ernst Kirschsteiger heter han. Älskad och avskydd.
Det skulle bli en bra boktitel om självkänsla det; "Mannen som förälskade sig i en sten."
Hm.
Nyårslöften
Vad har du för nyårslöfte?
Jag fick frågan av en bekant härom dagen och hörde mig själv svara; "jag lovar att vara lika bra som förra året."
Inte bättre. Lika bra.
Gott så men... om jag är sämre då? Sämre än 2014? Ja, so what. Då blir det så. För jag vet i sanningens namn inte riktigt vad jag menade med mitt svar. Det bara kom. Som så mycket annat här i världen.
Löften kan vara viktiga. Nödvändiga rentav. De kan också vara ett onödigt hinder. Jag vet folk som gifter sig borgerligt som ändrar äktenskapslöftena från "jag lovar" till "jag vill lova att...". Smart kanske. Rimligare. För vi vet inte vad som händer i framtiden och vilka löften som blir orimliga att hålla.
Det enda nyårslöfte jag tycker är hållbart är väl det man lovar sig själv. Att vara god mot sig själv. Att ta hand om sig. Att värna om sig själv så att också andra gagnas. Ingen tjänar på om du begår våld mot dig själv, varken du själv eller din omgivning. Att du tar kål på dig.
Nästa inlägg kommer att handla mer om det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)