Rädslor och mod

Jag tror det var Tove Jansson som sade det: "Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd."
Mod (fortitudo) är en kraft där man handlar i överensstämmelse med sina önskningar även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Mod är att vara rädd men att övervinna denna rädsla. Mod stärker vår självkänsla oerhört.

Det finns många rädda människor, jag är inget undantag. Men jag tror att jag har blivit rätt bra på att strunta i att jag är rädd, åtminstone i vissa lägen. På andra områden är jag skitskraj, men det ska vi inte prata om nu.

Säg alltid sanningen, även om din röst darrar. (känner ni modet i den meningen, i den situationen?)
Vill du gifta dig med mig? (känner ni?)
Att klä av sig naken inför någon.
Gå ut på en scen.
Gråta.
Be om förlåt.
Be om hjälp.

Vad är mod för dig? Vad är det modigaste du gjort? Vem är den modigaste person du känner?

Jag gråter som aldrig annars när jag ser Svenska Hjältar. Exemplen på godhet, på medmänniskor som vågar något för att hjälpa någon annan är något som berör mig oerhört mycket. Kanske föds man sådan, kanske lär man sig att uppskatta det hos andra. Kanske var det Kulla-Gulla-serien jag fick uppläst för mig som barn och som jag sedan, när jag lärt mig läsa,  plöjde tills pärmarna föll isär som lärde mig mod. Kanske var det samma historier som lärde mig att känna det motsatta när jag stöter på feghet.

Vad är då feghet? Jo, naturligtvis rädsla. Vi väljer trygghet framför mod och därigenom visar sig fegheten. I vår feghet kan vi känna skam. Väljer vi mod får skammen stå tillbaka.

Jag träffade en kvinna idag som vill skriva böcker men som är lite för rädd för att våga. Hon skäms över att hon vill skriva, att hon inte vill arbeta med det hon har som sitt jobb. Skulle hon våga vara modig, våga skriva, skulle hon kanske skämmas över det hon skrivit. Men modet kan hon aldrig skämmas över.

Se till att våga något idag. Det är inget skamligt i det.

Glitch

Ta allt du satsat ditt liv på i en hand. Ta sedan en stor slägga i din andra och BEFRIA DIG SJÄLV. Ingenting är statiskt. ALLT är rörelse. Slå sönder ditt finporslin och kryp ut ur ditt skal. Vi pendlar. Allt pendlar. Lev livet. SLÄPP TAGET.

Orden är inte mina, de är Johan Welltons. Han har gjort en hel föreställning om det, om att leva livet och kallar den "Glitch". 

Ordet glitch härstämmar enligt google från det tyska ordet "glitschen", att slinta.
Glitch är ett program-eller maskinvarufel som oavsiktligt uppträder i elektroniska system. Felet beror på felaktigt eller bristfälligt urformad programvara som ger upphov till felaktiga signaler och resultat. Vanligtvis är själva problemet mycket tillfälligt och svårspårat men konsekvensen består. 

Ta oss människor då  istället. Ibland kanske det där slintandet inte alls är ett fel utan kanske precis vad som behövs för att komma på rätt kurs. Byta riktning. Komma ur sina hjulspår. Upptäcka att vägen man gick på inte alls var Vägen, nej man var ute i dikesrenen och halkade fram.

Så slint.

Att göra en sork

Efter att ha läst en forskningsrapport på Facebook angående ätande och missbruksbeteenden kände jag mig nödd och tvungen att bidra med en liten ångestskola här på bloggen. Forskarna menade att det inte är själva maten, sockret eller produkten i sig som är boven utan vårt ätarbeteende. För oss som jobbar med kognitiv beteendeterapi är detta inget nytt, långt ifrån. Så här kommer en liten berättelse om en sork.

S står för SITUATION (något som väcker en känsla av hot/fara)
O står för ORGANISM (dina tankar och känslor)
R står för REAKTION/RESPONS.
K står för konsekvenser (följderna av reaktionen, på kort och lång sikt)

Föreställ dig en person som är rädd för spindlar.
Personen behöver tvätta sina kläder, i tvättstugan.
I tvättstugan finns spindlar.
Där har vi S:et, situationen.

Organismen (spindelfobikern) tänker kanske "Usch, så hemskt. Äcklig tvättstuga. Läskigt." Personen känner obehag, rädsla.

Personen låter bli att gå ner i tvättstugan. Det är REAKTIONEN/RESPONSEN.
KONSEKVENSEN på kort sikt, blir att personens ångest sjunker. Det blir lugnt inombords. Puh.
Den långsiktiga konsekvensen blir däremot otvättade kläder och ett oförändrad rädsla för spindlar som i sin tur kan leda till fler undvikanden och till än värre konsekvenser. Ingen plockad svamp, personens barn blir också rädda för spindlar, personen kör av vägen för att en spindel dök upp i bilen. Ni fattar.

Att äta för mycket mat kan vara en slags REAKTION som utlösts av någon form av hot eller känsla av hot (S) som i sin tur satt igång negativa tankar och känslor (O). Konsekvenserna på kort sikt är förstås ångestlindring men på lång sikt fetma, mer ångest, kanske isolering och kraftigt försämrad hälsa. Kanske depression. Och så vidare.

Vi behöver titta på våra reaktionsmönster och om de innehåller någon form av undvikande av det verkliga problemet bör vi förändra något och det gäller att förstå vad man egentligen är rädd för. Spindelfobikern är egentligen inte rädd för spindlar. Tandläkarskräck är inte rädsla för tandläkare. Ofta är det själva obehaget vi är rädda för och ofta saknar vi också tillit till att vi kan stå ut, klara av obehaget.

Detta, mina vänner, var en så kallad beteendeanalys. Prova själva nu.

Fotboll och blossande kinder

Vi bär alla på någonting. Symtom.  Ibland yttrar det sig i eksem, i oro, i nedstämdhet, i stress. Ibland i apati. Men förr eller senare blir det synligt. Någon super, någon jobbar alldeles för mycket, någon tokstädar.

De som söker hjälp är ibland inte de som äger själva problemet. De är snarare offren för dem. Problemen som andra inte tar tag i. Problemen som skyfflas över. Andras tillkortakommanden. Andras flykt.

Någon tar alltid bollen. Försöker hålla den i luften, jonglerar efter bästa förmåga och om den faller i marken tar man hela skulden utan att reflektera över varifrån bollen egentligen kom. Att hitta källan är inte alltid så lätt. Vissa är så skickliga spelare att det kan vara oerhört klurigt att identifiera vem som stod för passningen och än mindre vem som stod för avsparken. Det kan till och med vara så att källan till problemet har gått och satt sig på avbytarbänken, dricker sitt vatten och stilla betraktar kampen som fortsätter utspelas på planen.

Lyft blicken ibland. 

Är du kanske ensam kvar på planen? Ska du fortsätta hålla bollen i rullning eller plocka upp den och ifrågasätta vad det är för slags match som utspelas egentligen? Ta av dig tröjan. Lossa på skosnörena. Gå av plan och säga att du har blivit tacklad för sista gången. 

Ofta är det tanken på skam eller känslan av skuld som gör att vi fortsätter föra bollen vidare. Skammen är en av våra starkaste affekter. Jag märker i mitt skrivande att jag ofta återkommer till just skam och hur den påverkar människors beteende. Själv tycker jag mig se att min skam väcks av att bli illa behandlad.  Jag tycker inte om att bli lurad, förd bakom ljuset eller betraktad som dum och i detta som i allt annat ligger människans behov av att överleva, komma helskinnad ur, vara hel.

Vad skäms du över? Vad får dina kinder att blossa? 

Skriva

Dessa deadlines. Igår var det tidningen SKRIVAs tur med 10 000 kronor i vinstsumma och som vanligt var jag ute i sista minuten. De ville ha bidragen på papper med snigelpost och det var lite oklart gällande sista datum för inskick. Förhoppningsvis är det poststämpeln som räknas.

Nu återstår två som båda har deadline i september. Året Runt har prissumman 10 000 kronor och slår till med tre genrer; deckare, feelgood och romance. Det finns bara ett alternativ för mig, som ni vet...

Det där med att skriva noveller kan för övrigt vara en god chans till en liten extrainkomst. Många veckotidningar köper in noveller löpande och de delar gärna med sig av sina regler för format och innehåll.  "Inget om sjukdom, döda husdjur och rollatorer." De har sannerligen humor på redaktionen, gummorna.

På tal om deadline och sistaminuten. Det finns många uppskjutarbeteenden som kan sätta käppar i hjulet för ens skrivande. Jag ska bara städa lite. Och diska. Och ringa en vän för jag har ju faktiskt inte hört av mig på flera dagar.

Jag tycker om inredning. Blocket. Jag målar en hel del nu för tiden också. Väggar, broar, fönster.
Vilka är dina ursäkter?

För några veckor sedan fick jag nöjet att träffa en patient som skriver. När hon skulle gå slängde jag  ur mig att det vore mycket trevligt att någon gång få tal del av något hon skrivit. Idag lämnade hon över ett utkast. Det, mina vänner, är ett förtroende. En ära.

God natt på er. Nu ska jag lägga mig och läsa.